Inlägg per sida: 10 25 50
2010-09-05, 16:00
Margaretha Trollhättan
karin
En extra kram till dig idag på Din dag.
2010-09-05, 12:35
Kerstin i Finspång
karin
Det var tänkvärt...
Kram till dig också
PS.Hoppas vi hörs på chatten!
2010-09-05, 11:51
karin
Lars,Kerstin, Margaretha,Eva
Just den dikten har bertytt mycket för mig för precis så är det.
Vänner är ju också väldigt viktiga och en liten vers som jag använt( jag gör kort) mycket är:
Vänner är som LJUS längs vägen. De förkortar inte avstånden men gör det LÄTTARE att gå.
Kram till er alla
2010-09-05, 10:39
Eva, Östertälje
Lars,Göteborg och alla andra
Hur många människor, världen över och under årtusenden, har inte kommit fram till just det dikten säger.
2010-09-05, 01:53
Lars,Göteborg
Jag minns inte var jag såg dikten,men den känns helt rätt,fortfarande...
2010-09-04, 23:42
Margaretha Trollhättan
Jag hittade dikten i en dödsannons strax efter Christers död.Läste den i samband med urnsättningen.
Den ger mig fortfarande efter 4 år en tröst.
Kram och natti,natti!
2010-09-04, 23:37
Kerstin i Finspång
Lars, Göteborg
Den dikten fick jag efter begravningen av min älskade man.Jag har den uppsatt på väggen.Den gör skillnad - fortfarande, efter två år,griper den tag i mig.Det var en vän till min ena son som gav mig den..
Varma tankar till dig och alla vimilare
2010-09-04, 22:55
Lars,Göteborg
Döden betyder ingenting.
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Jag är jag och du är du.
Allt det vi var för varandra, det är vi fortfarande.
2010-09-04, 20:50
Tomas
i Går var en av de värsat. Sammanbrott flera gånger under dagen - gråt i arbetet, gråt på rasterna, gråt när jag lagade middag och när jag gick och lade mig. I dag - ny dag och tvungen att ta tag i mig själv. Grabben hade fotbollscup hela dagen så det var bara att bita i hop. Saknar henne så då sådana saker är just sådant vi gjorde tillsammans hela gänget. Att hon skulle fått sett honom göra mål och kämpa. Grabben gör målgest med att titta i himlen till sin mamma och fråga om hon blir stolt - sliter i hjärtat. Jag vänjer mig sakta att hon inte är hemma, men kommer aldrig att förstå att hon aldrig kommer tillbaka. Längtar till jag får träffa henne igen, för det är jag säker på att jag får.
Margaretha,
Tack för råden att ta vara på de "lugna" minuterna. Flyr bort i bland med hjälp av en ljudbok och det lättar för stunden. Jag försöker följa dit råd om att ta minut för minut. Lyckas bra i bland (som idag). Tack för att du (och ni andra) skriver så stöttande ord.
Kram
2010-09-04, 17:32
Maggie
Lina
Så glad man blir för din skull, underbart det du skrev. Precis vad man behöver höra i början när det är som värst. Visst är det så, att man så småningom börjar se möjligheterna till ett liv till, samtidigt som man bär sorgen med sig.
