Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2018-06-19 skrivet av Lillian Silfverduk

VIMIL i Almedalen

VIMIL finns tillsammans med SAMS medlemsorganisationer på plats under Almedalsveckan 1-5 juli. Jag finns i tält H308 på Cramérgatan vid Biblioteket.
Vi möts under parollen: Det är friskt att sörja - Hur kan vi förbättra villkoren för efterlevande.
Vi genomför flera seminarier bla.
- Filmen Efter Inez- om sorg och kärlek 2/7 kl 13
- Hur kan flexibel sjukskrivning hjälpa efterlevande att ta sig igenom sorgen 4/7 kl 10.15
- Att finna balans mellan hopp och hopplöshet 4/7 kl 13.30
Läs mer i Almedalsprogrammet.
Du är välkommen att träffa mig i tältet eller till något av våra seminarier / Lillian Silfverduk

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
2018-06-08 skrivet av Elisabet Tjärnlund

Hur kan glädje bli så sorgesamt

Fick en sådan speciell känsla ikväll.Tack och lov har jag en vän som jag funnit via Vimil som jag kunde prata lite om dessa tankar. Men behöver ändå skriva av mig.

Hur kan det komma sig att jag mitt i en stund av glädje och lite lycka känna en så oerhörd saknad som förtar all glädje. Jag hittade en stund där jag kände glädje och lite lycka och kände att livet ändå var ganska bra. Det var på min fina balkong, solen lyste och värmde mig och mina blommor, mådde bra i värmen. Jag åt middag för första gången på min nya balkong och en så oerhörd saknad övermannade mig och gjorde mig så oerhört ledsen och jag kände en obeskrivlig saknad av min älskade Pelle. Jag hade möjligheten att ringa en vän i Vimilfamiljen och hon lyssnade på mig. Tack för det kära AnnBritt och tack Vimil för att ni finns och ger oss alla möjighet att få känna och få förståelse för våra känslor.
Må gott alla i vår/sommarvärmen och så skönt att veta att vi finns för varandra.

Till gästboksinlägget
3 kommentarer  
2018-06-06 skrivet av -

Vi mot världen

Min sambo tappade sin bilnyckel, som återfanns på polisstationen. Vi skålade i champagne den dagen. Det var flera månader sedan, men det är det enda bra som hänt oss de senaste två åren. Man tar vara på det då.
Det är synd om honom. Han har ingen familj som bryr sig. De skadar honom om och om igen. Tänker bara på sig själva. Har blåst oss på pengar, mycket pengar. Under de här åren som han försökt stötta mig, i min bottenlösa sorg. Han har inte tid att finnas där. Han måste få allt att gå runt. Det är vi mot världen, vi säger det jämt. För den enda vi hade togs ifrån oss. Min älskade, älskade, älskade pappa. Som avgudade mig och fick drömmen till svärson, som flyttade in till mig och pappa. Och mitt liv var perfekt. Nu ligger jag med tårar på kudden, min sambo sover. Jag önskar att jag aldrig träffat honom. För hans skull. Nu måste det vara vi mot världen och jag vet inte hur jag ska orka det utan min pappa.

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
2018-05-30 skrivet av Gunilla

Det har nu gått en månad

I söndags var det exakt en månad sedan min man inte vaknade en morgon. Barnen hittade honom. Själv var jag på tjänsteresa.
Vi vet ännu inte varför. Mitt i livet. Barnen är 10 och 13 år.
Begravning i förra veckan, blev en fin em.
Men efter det är tårarna hela tiden nära. Dom ligger i ögonfransarna nu när jag skriver detta.

Jag har läst lite på VIMIL´s sida. Surfat runt och läst en del inlägg. Kände plötsligt att jag måste skriva en rad.

/Gunilla

Till gästboksinlägget
7 kommentarer  
2018-05-27 skrivet av Evabritt Fritz

GLÖMMER ALDRIG

9/5 var det 19 år sedan vi miste vår dotter.

Åren går trots allt.
Man accepterar ALDRIG att mista ett
älskat barn men MAN FÅR LÄRA SIG
ATT LEVA MED DET.

Idag är det MORS DAG OCH EXTRA TUNGT.

Jag är ändå lyckligt lottad
som har man och 2 barn till.
Det ena barnet är enäggstvilling till den
vi mist så det har även varit jobbigt
för henne storebror och min
man förstås.

Har dock varit glädjeämnen under
dessa 19 år då vi fått 4 älskade barnbarn
som dessutom bor i vår närhet.

Som ngn sa till mig när det var som svårast.

TA VARA PÅ GLÄDJEN SORGEN BEHÖVER MAN
INTE LETA EFTER DEN KOMMER ÄNDÅ.

TÄNKVÄRDA ORD !!




Till gästboksinlägget
1 kommentar  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">