Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2018-04-08 skrivet av Maj

att gå vidare

Många säger att även om det är svårt just nu, så blir det bättre. Det upplever inte jag trots att det är fem år sedan min man dog. Jag läste en bokrecension som beskrev hur det är att gå vidare efter att en älskad människa dött. Hur gick det?

"Tja faktiskt inget vidare. Det gör sällan det. Förlusten blir inte bara en enda förlust av en livskamrat, utan många förluster. Till exempel förlusten av möjligheten att vara en vanlig person som 'kan gå vidare' på ett sätt som alla i ens närhet accepterar. Men någon möjlighet att trycka på 'paus' så att man hinner ikapp finns inte; nästa dag kommer vare sig man vill det eller inte."

Så det är väl bara att kämpa på så gott man kan.

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
2018-04-04 skrivet av J.A

Du är så stark!

När personer i sin omgivning, grannar och bekanta kommer och säger Du är så stark, jag hade aldrig klarat att förlora min Man och bli ensam med ett barn.
Vad menar dom med det? Att min kärlek till min älskade inte var lika stark som deras? Eller är det inte okej att le när ens barn visar något dom är stolta över?
Min lycka och kärlek till min dotter lever kvar, och därför kan jag inte dra täcket över huvudet och ge upp.
Jag saknar min man och bästa vän så det gör ont. Jag gråter tusen gånger om varje dag. Men bara för att jag inte gråter i hissen ner eller på väg till bilen betyder det inte att jag är stark. Jag försöker och kämpar men känner mig allt annat än stark. Jag har aldrig känt mig så här maktlös och liten i hela mitt liv.

Till gästboksinlägget
3 kommentarer  
2018-03-30 skrivet av Linda

Trasig

Jag hatar att va så här ledsen, jag är arg på allt. Längtar till dagen jag får dö. Saknar min man så det river i hjärtat. Det har snart gått ett år. Ett år! Hur sjutton ska jag stå ut om jag måste leva fyrtio år till som änka??? Jag vet inte om jag vill skrika, spy eller slåss. Jag gick sönder den dagen han dog. Jävla död.

Till gästboksinlägget
9 kommentarer  
2018-03-23 skrivet av Sabina

Vill träffa andra som mist en nära anhörig

Hej, jag förlorade min partner på ett väldigt tragiskt sätt innan jul och söker nu andra att dela sorgen med. Ingen runt mig vet vad de ska säga, eller har gått igenom något liknande. Jag är 28 år och bor i Gbg... jag tror att genom att dela det med andra som också är i sorg kan vi känna oss mindre ensamma och stötta varandra i alla känslor.

Även om du inte bor i Gbg skriver jag gärna med dig - det har varit svårt att hitta andra i en likande situation även om jag vet att ni finns där.

Hör av er så kanske vi kan skapa en egen sorge/stöttningsgrupp.

Kram/ Sabina

Till gästboksinlägget
6 kommentarer  
2018-03-22 skrivet av Din son

Älskade pappa

2018-03-07 valde min älskade fars hjärta att bara stanna, 67år gammal.
44 fantastiska år fick pappa och jag ihop, min syster 46år och mamma nästan 50år.
Det är en så enorm saknad, tomhet och livet har som ett grått filter framför så det är som att gå i dimma hela tiden.
Att den fantastiska man som såg till att jag och syrran kom till världen, som spelade fotboll med mig, lärde mig fiska, meka bilar, trimma mopeder, lärde mig köra cross, listan blir oändligt lång.
Att han helt plötsligt inte finns här längre är ofarbart.
Imorgon är det begravning och det finns inte ord för hur jag känner.
Älskade pappa ❤️ du är så sanslöst älskad och saknad att varenda del i kroppen värker. Tack för alla underbara minnen som jag sparar i mitt hjärta.
Vi ses igen när det är dags älskade far❤️

Till gästboksinlägget
5 kommentarer  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">