Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2018-01-15 skrivet av Eva

Från att överleva till att leva

Jag miste min man julen 2016 efter att vi haft 39 år tillsammans, jag var 17 år när vi blev ett par.

September 2016 upptäckte man en tumör i lungan som skulle opereras men det blev inte så. Det visade sig i mitten av november att cancern spridit sig i hela kroppen.
Då rasade världen och det som gällde nu var att själv överleva dagarna.

Hur berättar man för sina barn att deras pappa och underbara morfar bara har några veckor kvar att leva? bilresan till dem och det samtalet kommer man aldrig att glömma.

Vi fick 5 fina veckor varav sista veckan på sjukhus. När man lämnade sjukhuset så hamnade man i en bubbla. Samtal/besök till familj, vänner, bekanta, grannar och arbetskamrater var så overkligt, så många man fick trösta. Idag är jag förvånad att jag klarade av detta.

Månaderna har sedan rullat på, började jobba lite smått men gick upp på heltid fr.o.m i höst. Bilresorna till och från jobbet har varit lite av frizon för mig, så många tårar som kommit då. Jag har haft hjä...

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
2018-01-12 skrivet av Elisabet

En tanje

Miste min bästa vän 2015 i cancer med metastaser.
Hon blev 50 år.

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
2018-01-10 skrivet av Medlemsansvarig

Efterlysning!

Har en kvinna från Halland som förlorat sin pojkvän i en bilolycka som vill ha kontakt med någon som är i samma situation.
Maila medlem@vimil.se för kontaktuppgifter.

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
2018-01-02 skrivet av Carina

Det tar tid, men Det kommer att bli bra

Jag heter Carina och jag är 29år. Den sista April 2017 hittade jag min pojkvän livlös i soffan och jag startade HLR tills ambulans kom. Han dödförklarades strax därefter. Hjärtat stannade. Vi fick 10 år tillsammans. Vänner har vi varit sen vi var ett år gamla. Så jag förlorade en viktigt kamrat i livet. Han var min trygghet. Vi har två fantastiska barn som var 2 och 4 år när det hände.

Jag läser era inlägg i gästboken och försöker "välja" någon att svara på men jag gör ett gemensamt svar. Den största frågan är nog "hur ska jag klara mig?". Jag tänkte mycket på OM känslan någonsin försvinner. Den där smärtsamma saknaden. Svaret är väl ja och nej. Saknaden finns alltid men den brinnande smärtan ger med sig.

Alla sa till mig att det kommer bli bra,.men det kommer ta tid. Jag blev nästan irriterad för jag tänkte att ingen visste hur jag kände. Ingen kunde veta att det skulle bli bra?

Alla sa också "ta en dag i taget". Det fanns inte riktigt för mig. Jag såg framtiden och tänkt...

Till gästboksinlägget
6 kommentarer  
2018-01-01 skrivet av Ewa

Saknad

Älskade Bosse.
Saknaden efter dig, all humor i vardagen, gemensamma beslut,måltider etc, Allt är annorlunda. Andra julen och nyår har passerat. Denna gång är saknaden ännu svårare. Jag vill helst vara ifred här ute på landet, men det tillåter inte barn med respektive, barnbarn, mamma och mina syskon som tur är.
just nu har en riktig dunderförkylning slagit till med en trötthet som är enorm. Varje ledighet kantas av infektioner och migränanfall. Jag tror att sorgen har både en fysisk och psykisk sida. Jag som nästan aldrig brukar bli förkyld. Livet är konsigt och oberäkneligt.
Flera vänner och bekanta runt omkring har också fått avsluta sin liv under 2017 i för tidig ålder.
Tur du slapp den höjda pensionsåldern. Ska vi klara oss dit måste våra arbetsliv se annorlunda ut med normal positiv stress och tid för återhämtning. Idag blir vi stressade av alla olika krav, både egna och andras.

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">