Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2016-10-31 skrivet av sus

stöd att ta mig igenom min pappas död

Hej, JAg behöver råd, tips o stöd hur jag ska bemöta min pappa som befinner sig i sin sista tid i livet.Hej,

Jag har varit nära min pappa och funnits tillhands för honom i tel och vid besök senaste halvåret och hjälpt honom med att försöka få hjälp i hemmet, sjukhusbesök, kontakt med myndigheter osv. Han har under tiden åkt upp och ner i sjukdomen KLL och hjärtsvikt, lunginflammation osv. Har pendlat fram o tillbaka för att vara med honom sedan i somras, då jag bor i annan stad. Mitt eget liv har blivit eftersatt, hemmet och min verksamhet är i kaos. Nu är han inlagd på ett korttidsboende i väntan på särskilt boende, där är 25 i kö före honom, så chansen att han kommer att få en plats innan han går bort är liten. Han ligger nu ensam, kissar o bajsar på sig,vill inte komma upp o röra på sig men äter ganska bra. I telefon hör han knappt vad jag säger, och jag blir helt slut efter varje samtal o besök pga påfrestningen att veta att inget kommer att bli bra. Vi pratar inte om döden...

Till gästboksinlägget
4 kommentarer  
2016-10-30 skrivet av A.

Ensam, ung och sorgsen

Min mor lämnade mig för 5 år sedan; Inte med döden utan frivilligt ifrån sin världens snällaste dotter som alltid har funnits vid hennes sida. Till skillnad från andra har jag bortträngt de goda minnena och livet känns numera helt tomt. Kvar har jag en snäll men sjuk far. Har sökt mig till alla håll och kanter för att hitta personer i sorg som förstår mig; Men självhjälpsgrupper är tomma eller så finns det inget som "passar" mig. Vården hjälper inte till. Svårt att bygga upp en framtid med en tyngd på axlarna.. Tänk om det fanns en väg ur sorgsenheten..

Till gästboksinlägget
13 kommentarer  
2016-10-29 skrivet av Yvonne Eisner

När går sorgen över?

Min älskade Robert kämpade mot sin hjärntumör "Ailien" som vi kallade den i 8 månader o två veckor. Vi "vårdade" varandra hemma ända till sista dagen den 17 maj då Robert somnade lugnt o stilla under AH-teamets omvårdnad på vårt sjukhus. Nu kämpar jag med sorgen, Robert kommer ju aldrig tillbaka. Hur går man vidare? Försöker men ensamheten o sorgen kryper på en när man minst anar det....

Till gästboksinlägget
2 kommentarer  
2016-10-27 skrivet av Benthe

Fortsättning på varför

Igår hade vi urnsättning för Kjell. En fin stund där båda jag och pastorn sa minnesrika ord om sorgen. Jag och barnen hjälptes åt att sänka ner urnan i jorden. Fint att vi gjorde det tillsammans.
Idag har det varit en tuff dag, spänningar från gårdagen släpper och det var fritt fall för tårar i tre timmar.
Saknar Kjell så ortorilgt mycket. På måndag är det 10 veckerot sedan bussen körde på honom. Fan!!!!!!

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
2016-10-21 skrivet av Benthe

Varför

I år den 22/8 kl 7.30 på morgonen körde en buss på min man när han var på väg till sitt arbete på Volvo. Min man 63 år cyklade som vanligt och hade grönt ljus när korsar vägen och en buss kör mot rött, kör på honom och han dör omedelbart. Hur ska man fatta detta??? Jag och mina vuxna barn har ett helvete just nu. Hur tar man sig igenom detta, hur ska man fatta? Sorg, ilska, hat, enorm saknad.........
Poliser, utredningar, obduktion, rättsmedicin, försäkringsbolag, begravning, urnsättning, gravsten, kommande rättegång ja listan kan göras lång. Och så ska man hinna vara ledsen och sörja oxå. Tur att barnen finns och några goda vänner.

Till gästboksinlägget
9 kommentarer  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">