Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2016-08-13 skrivet av Christer

13/8 21.07

13/8 21.07 blir en tuff punkt ikväll då är det exakt på minuten 2 månader sedan Lena lämnade oss. Tänkte försöka laga en middag som hon tyckte om och äta den ikväll - men det blir väldigt ensamt och tomt, men....

Till gästboksinlägget
11 kommentarer  
2016-08-12 skrivet av Karin

Är inte redo

Idag är det min älskades begravning, 4 veckor efter det att han rycktes ifrån mig. Jag är inte redo, jag vill inte ta farväl, jag vill ha honom kvar. Vet inte hur jag klarat de senaste 4 veckorna utan honom. Jag är rädd, vet inte riktigt för vad kanske att han kommer vara där i kistan men jag kan inte se honom eller röra honom, rädd för att jag måste möta detta själv när han borde var vid min sida, rädd att ta farväl. Det är så slutgiltigt. Jag är i bitar och allt känns så overkligt.

Till gästboksinlägget
5 kommentarer  
2016-08-11 skrivet av Liz

Älskade Peter

Idag känns det extra jobbigt. Jag saknar dina telefonsamtal, dina mess, jag saknar att du inte är hemma när jag kommer hem från jobb. Jag känner panik , ångest, smärta, oro över att du inte finns. Jag är så ensam. Idag vill jag bara gå undan och va själv, skrika, gråta. Min älskade Peter, du var och är mitt allt, min trygghet. Jag blir aldrig hel igen. Älskar dig så!

Din Liz

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
2016-08-11 skrivet av Gisela

Kram på er!

Det är fruktansvärt när man mist någon som står en nära. Alla minnen och tomheten som är där. Hur lång tid som än går kommer man alltid att minnas och undra över hur den personen skulle haft det idag och hur den skulle sett ut. Det kommer alltid att vara så.

Det man däremot kan ändra på är hur man själv ska må då man till stor del kan påverka saker med att tänka i andra banor. När alltid är nytt så går det inte men med tiden kan man lära sig att andas igen och att till och med njuta av att göra det. Man får försöka att slå bort tankar som poppar upp av saknad och lägga dem i en kartong i minnet och som man kan plocka upp när man har lättare för att klara av känslorna eller när man har mer tid. Hur dumt och konstigt det än låter så läker tiden sorgen men aldrig saknaden. Det man måste göra att hitta nya saker att glädjas över och att slänga sig ut i världen igen. Till en början får man tvinga sig till att ha roligt men med tiden så kan man ha roligt igen och man kan skratta igen....

Till gästboksinlägget
10 kommentarer  
2016-08-10 skrivet av Mika

Blir det någonsin bättre


I november har det gått tre år...tre hela år - jag förstår inte hur tiden gått. Barnen har växt och mognat. De va meningen att vi skulle se dem mogna tillsammans...skörda frukten av det vi en gång sått.... Men nu tvingas jag göra det ensam, saknar min älskade man så grymt. Alla runt om tycker att nu går livet vidare och blir bra men här hemma är det fortfarande mörkt och grått. Blir det någonsin bra

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">