Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2016-12-31 skrivet av Maria

Bröllopsdag, resa & nyår

Tänk tiden sedan han försvann har rusat fram men ändå gått så långsamt. Konstigt, overkligt & sorgligt.
Vi hade sedan nyår förra året planerat en resa till London över nyår & trots det som hänt så bestämde barnen & jag att den skulle genomföras enligt plan. Så här är vi nu. <3
Igår var vår bröllopsdag (11 år) & vi skulle firar den här, i staden vi älskar. Jag & barnen firade vår dag med ett besök på vår favoritrestaurang, precis som han hade tyckt om.
När man sörjer med aktiva tonåringar i huset så måste mycket av sorgen omvandlas till energi för att orka fortsätta leva. Jag måste inte vara stark för dem för de är så starka men jag måste vara stark för oss. Barnen sörjer inte på samma sätt som jag & alla sätt är bra sägs det.
Vi har bestämt att fullfölja de planer vi hade gjort upp tillsammans, vi hör det för att han skulle velat det & för att det ändå känns som att vi gör det tillsammans. Det känns bara som att vi har mycket att berätta när vi kommer hem.
#kärlekeärevigsak...

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
2016-12-31 skrivet av Marita

nyårsafton

Vill i kväll sända styrka till alla som lever med sin sorg som ofta känns så förlamande stor och oövervinnlig. Läser era inlägg, vi är så många som kämpar varje dag för att orka gå upp ur sängen och fortsätta med livet. Kramar från Marita

Till gästboksinlägget
7 kommentarer  
2016-12-24 skrivet av C

Inte själv men ändå ensam

Som så många andra är jag ensam. Just känslan av att vara ensam trots att det finns ett stort aktivt nätverk omkring mig. Det känns så overkligt att ha förlorat sin livskamrat. Känslan av att vara ensam är obeskrivlig. Vardag eller helgdag spelar ingen roll. Saknaden är enorm i varje ögonblick. Men jag följer tydligen ett känt mönster i sorgebearbetningen. Känns som om jag aldrig kommer att få ett innehållsrikt liv igen. Men vet att andra har tagit sig igenom så då bör jag också klara det (även om det känns som en utopi just nu).

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
2016-12-24 skrivet av Clara

Sorg, ångest, antidepressiva läkemedel

Förlorade min man för snart ett år sedan. Jag har suddiga minnen om första halvåret, jag levde i en bubbla. Jag hade kopplat in autopilot för att hantera vardagen med jobbet, hemmet, barnen. Jag hade ingen aning om att sorgen är så förlamande, gör så ont. Jag var inställd på att överleva fram till sommaren, semestern och hade förhoppning att under hösten skulle livet normalisera sig på något sätt. Det resulterade enbart i svår ångest som jag har haft nu i 4 månader. Hur hanterar ni ångesten? Finns det någon snabbfix? Jag orkar inte med den längre. Har fått utskrivna antidepressiva läkemedel. Fins det flera som tar läkemedel mot ångesten eller har ni andra tips?

Till gästboksinlägget
4 kommentarer  
2016-12-23 skrivet av Marita

Uppesittarkväll

Sitter ensam kvällen före julafton. Hur ska jag orka i morgon när barnen kommer. Har gjort alla förberedelser men vill helst somna och vakna när helgerna är över. Det enda jag orkat idag var att besöka kyrkogården. Min livskamrat dog den 24 september. Allt känns meningslöst och tomt. Försöker att inte visa hur dåligt jag mår och klarar det på jobbet men fritiden är så ensam. Saknar min man i allt jag gör. Om detta är livet så........vad gör man?

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">