Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2016-08-11 skrivet av Gisela

Kram på er!

Det är fruktansvärt när man mist någon som står en nära. Alla minnen och tomheten som är där. Hur lång tid som än går kommer man alltid att minnas och undra över hur den personen skulle haft det idag och hur den skulle sett ut. Det kommer alltid att vara så.

Det man däremot kan ändra på är hur man själv ska må då man till stor del kan påverka saker med att tänka i andra banor. När alltid är nytt så går det inte men med tiden kan man lära sig att andas igen och att till och med njuta av att göra det. Man får försöka att slå bort tankar som poppar upp av saknad och lägga dem i en kartong i minnet och som man kan plocka upp när man har lättare för att klara av känslorna eller när man har mer tid. Hur dumt och konstigt det än låter så läker tiden sorgen men aldrig saknaden. Det man måste göra att hitta nya saker att glädjas över och att slänga sig ut i världen igen. Till en början får man tvinga sig till att ha roligt men med tiden så kan man ha roligt igen och man kan skratta igen....

Till gästboksinlägget
10 kommentarer  
2016-08-10 skrivet av Mika

Blir det någonsin bättre


I november har det gått tre år...tre hela år - jag förstår inte hur tiden gått. Barnen har växt och mognat. De va meningen att vi skulle se dem mogna tillsammans...skörda frukten av det vi en gång sått.... Men nu tvingas jag göra det ensam, saknar min älskade man så grymt. Alla runt om tycker att nu går livet vidare och blir bra men här hemma är det fortfarande mörkt och grått. Blir det någonsin bra

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
2016-08-10 skrivet av Lillian, kontaktperson i region mitt

VIMIL träff Husqvarna

Välkommen till en VIMIL-träff på Kroatorpet i Huskvarna
lördagen den 13 augusti kl. 14-16. 

http://www.kroatorpet.se ligger alldeles intill motorvägen. Vi sitter en trappa upp till vänster, håll utkik efter Vimil-flaggan.

Tanken är att bara träffas och prata bort en stund. Att få mötas och prata om sin sorg med människor som befinner sig i en liknande situation är välgörande. Det är också ett sätt att skaffa nya kontakter och vänner.

Du behöver inte vara medlem för att komma på en VIMIL-träff utan kan komma en gång innan du bestämmer dig för att bli medlem.
Maila vimilmitt@vimil.se om du har några frågor.

Varmt välkommen!

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
2016-08-09 skrivet av Snuvad

Christer

Konstigt mitt i sorgen känner man sig snuvad på livet, dvs åldras tillsammans, planerade resor, kanske barnbarn, ta hand om varandra(dvs hela meningen). Inte bara för egen del utan även för Lena som bara drogs bort från livet.

Till gästboksinlägget
2 kommentarer  
2016-08-08 skrivet av Gunilla

Ett steg...

Älskade älskade Johan ❤ imorgon är det 175 dagar sedan du dog. 175 nätter jag lagt mig i vår säng. Ensam. 25 veckor. Snart ett halvt år. Jag fick fylla 45 utan dig. Och du fick inte fylla det alls... jag saknar dig så fruktansvärt och känner mig så vilsen och förtvivlad.... kommer du inte hem snart? Det gör. Så. Ont...

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">