Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2017-01-03 skrivet av Monica

Vem är jag nu?

Förlorade min älskade man på julafton och befinner mig i värsta kaoset.Saknaden gör så fysiskt ont, vet inte vad jag skall ta mig till? Känner mig livrädd inför begravningen och vet inte hur det skall gå? Vi hade varit tillsammans i 29 år och gifta i 25 år, vem är jag?

Till gästboksinlägget
11 kommentarer  
2017-01-01 skrivet av Ewa

Saknad

Den 15 december var det 44 år sedan en vad jag trodde blyg 17-åring som kom till scouterna och frågade om han fick följa mig hem. Jag var då 14 år. Inte var detta någon blyg gosse. En glad,skojfrisk,charmig,härlig typ med en underfundig humor,men samtidigt lojal,stark,trygg,omtänksam,kramgo och trogen.
1981 gifte vi oss i kyrkan och lovade varandra trohet fram till döden skulle skilja oss åt. På bröllopsnatten blev vår första dotter till. Lyckan visste inga gränser.
I februari 2016 fick vi ett första besked att cancern upptäckt i januari hade spridit sig. Rädslan sorgen förvivlan slog rot. Den 18 februari bestämde jag mig för att inte jobba på ett tag. Den 26 april tog min Bosse sitt sista andetag efter en svår tumultartad sjukdomstid med dåligt bemötande från vården inom både landsting ock kommun. Empati, kompetens och förståelse för svårt sjuka blev tydligt. Jag blev rädd av upptäckten av denna nedmontering av vår fina svenska vård.
Har själv arbetat inom vården i över 30 år, m...

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
2016-12-31 skrivet av Maria

Bröllopsdag, resa & nyår

Tänk tiden sedan han försvann har rusat fram men ändå gått så långsamt. Konstigt, overkligt & sorgligt.
Vi hade sedan nyår förra året planerat en resa till London över nyår & trots det som hänt så bestämde barnen & jag att den skulle genomföras enligt plan. Så här är vi nu. <3
Igår var vår bröllopsdag (11 år) & vi skulle firar den här, i staden vi älskar. Jag & barnen firade vår dag med ett besök på vår favoritrestaurang, precis som han hade tyckt om.
När man sörjer med aktiva tonåringar i huset så måste mycket av sorgen omvandlas till energi för att orka fortsätta leva. Jag måste inte vara stark för dem för de är så starka men jag måste vara stark för oss. Barnen sörjer inte på samma sätt som jag & alla sätt är bra sägs det.
Vi har bestämt att fullfölja de planer vi hade gjort upp tillsammans, vi hör det för att han skulle velat det & för att det ändå känns som att vi gör det tillsammans. Det känns bara som att vi har mycket att berätta när vi kommer hem.
#kärlekeärevigsak...

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
2016-12-31 skrivet av Marita

nyårsafton

Vill i kväll sända styrka till alla som lever med sin sorg som ofta känns så förlamande stor och oövervinnlig. Läser era inlägg, vi är så många som kämpar varje dag för att orka gå upp ur sängen och fortsätta med livet. Kramar från Marita

Till gästboksinlägget
7 kommentarer  
2016-12-24 skrivet av C

Inte själv men ändå ensam

Som så många andra är jag ensam. Just känslan av att vara ensam trots att det finns ett stort aktivt nätverk omkring mig. Det känns så overkligt att ha förlorat sin livskamrat. Känslan av att vara ensam är obeskrivlig. Vardag eller helgdag spelar ingen roll. Saknaden är enorm i varje ögonblick. Men jag följer tydligen ett känt mönster i sorgebearbetningen. Känns som om jag aldrig kommer att få ett innehållsrikt liv igen. Men vet att andra har tagit sig igenom så då bör jag också klara det (även om det känns som en utopi just nu).

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">