Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2018-09-08 skrivet av Linda

Bemärkelsedagar

För femton år sen förlovade vi oss, maken och jag. I år är den bemärkelsedagen värre än i fjol. Som att det verkligen gått in hur borta han är. Han kommer inte ge mig nån blomma i år heller, tänkte jag sorgset. När jag kom ut i trädgården fick jag se att vår "kärleksros" fått för sig att blomma om med inte mindre än fyra knoppar! Ja då grät jag igen. Mycket gråt nu. Tiden går och han kommer ännu längre bort från mig. Vissa delar av sorgen blir lättare, andra svårare... Usch va jag saknar honom! Livet haltar, norrväggen är borta, jag är lämnad åt mitt öde.

Till gästboksinlägget
2 kommentarer  
2018-09-07 skrivet av Ledsen

Tårarna bara rinner

Sitter här och äter lunch med min 4åriga dotter. Och tårarna bara rinner ner från min kind. Det är helt tyst i rummet. Min dotter tittar på mig och äter lugnt. Sen säger hon. Mamma det finns regnbågs delfiner långt borta. Man får flyga ända till kvällen. Dom kan prata och säga hej. Dom har en snäcka till halsband och om man tittar i snäckan så ser man Pappaängel där.
Lite mer än 7månader har gått. Och vi ska hämta askan för att sprida den imorgon.
Känns så tungt att han inte kan komma tillbaka.

Till gästboksinlägget
2 kommentarer  
2018-09-04 skrivet av Katarina

Nu är han verkligen inte här längre...

Igår tog vi det absolut sista farvälet av min man när vi spred hans aska i havet. Havet som han älskade. Alltid badbyxor med sig, alltid redo för att kunna ta ett dopp. Och de gånger han glömt badade han i kalsongerna istället.I fredags fick jag hämta hem honom. Trodde det skulle gå bra, det var ju "bara en låda" jag skulle hämta, men det var ju så mycket mer, det var ju han!! Efter allt pappersarbete tog jag emot honom och började gå, men kände att min kropp liksom gav upp, höll på och falla ihop, inget ville direkt fungera i mig, fick verkligen kämpa mig fram steg för steg. Armarna domnade bort. Evigt tacksam att jag tackade Ja när svärmor ringde och propsade på att jag inte borde köra själv, tacksam att hon hann ta honom innan jag tappade honom. Så mycket tuffare att hämta honom, hans kropp, än vad jag trodde. Saknar honom så. 4 månader har gått. Hans kläder hänger fortfarande kvar lite varstans i huset. Jag fattar inte hur jag ska orka. Känns som luften tillslut gått ur mig efte...

Till gästboksinlägget
60 kommentarer  
2018-09-02 skrivet av Carina Eriksson

2 år sedan min sambo dog i mc olycka

Det var natten den 16/6.2016 som min Glenn dog hastigt i mc olycka tillsammans med en kompis.
Jag hade stått o hållt i tratten då han tankade innan jag för sista gången såg honom försvinna på mo
torcykeln.Glenn var så illa skadad att jag inte fick se honom eller fastställa via tandkort hans identitet.
Jag saknar så klart honom fruktansvärt mycket tänker på han jämt i drömmen är det vi två.
Jag vill dela med mig om min upplevelse det finns många som jag.

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
2018-09-02 skrivet av Jessica

Saknaden

Plötsligt är jag änka. 47 år gammal.... Tre pojkar som förlorat sin pappa och jag min livskamrat, mitt allt, min stora kärlek. Så tomt. Saknaden är avgrundsdjup.
Från att fullt frisk köra till Öland med vår 10 åriga son, till att plötsligt få ett hjärtstopp inför ögonen på sonen.
Saknaden är så smärtsam, det är ett hål i bröstet som gör så ont.
På fredag håller vi begravning. Älskade älskade Peter.

Till gästboksinlägget
19 kommentarer  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">