Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2016-07-27 skrivet av E from Eskilstuna

Seeking People Like Me

I'm understanding that this is a site dedicated to people like me who lose their partners at a young age. I've been trying to help myself for quite a while now, but going round a bit in circles & I'm hoping that meeting people (men or women) who are going through same experience would possibly help. I don't even know where to turn to for help. I understand Swedish, but still cannot write well in Swedish. I live & work in Sweden. Anyone has any idea please?

Till gästboksinlägget
2 kommentarer  
2016-07-21 skrivet av Liz

Mitt hjärta

Min älskade gick bort för tre veckor sedan. Vi visste att det oundvikliga skulle komma en dag men vi sköt det hela tiden framför oss. Man tror man är förberedd men aldrig. Detta är det värsta jag har varit med om. Jag har så ont, sorg, ensamhet, det går inte i ord att beskriva. Jag älskade honom över allt annat. Jag sörjer varje sekund dygnet runt. Det känns som om jag inte klarar det. Ibland bryter jag ihop för att i nästa sekund bara sitta och stirra rätt in i väggen. Peter blev bara 46 år men hann uppleva sin sista födelsedag och även midsommar. Han finns alltid i mitt hjärta. Denna underbara man. Jag är otröstlig och det känns som om jag ska gå under. Älskar dig Peter.

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
2016-07-21 skrivet av Camilla

En riktig mardröm

Min man och jag åkte till Kanarieöarna för att fira min 50-årsdag i februari. Han fick en hjärnblödning vid poolen och opererades akut i LAS Palmas! Där låg han sedan i koma på intensiven i två veckor, har aldrig känt mig så liten på jorden som då! Han dog i april efter massa komplikationer på Borås lasarett. Jag saknar honom så och det har varit tufft att bearbeta allt som hände!

Till gästboksinlägget
15 kommentarer  
2016-07-21 skrivet av Frank

Silverbröllop

Vi hade stora planer för vårt kommande silver bröllop, Vi såg fram emot det med glädje, vi brukade säga att något hade vi gjort rätt tänk snart gifta i 25 år, Men så kom den förhatliga cancern smygande som en tjuv om natten, Du fick din diagnos i slutet av januari, dock var alla inblandade positiva, vi onkologen och alla andra, Du kämpade så väl och hårt ville inte ge upp,
Men i april 1 vecka innan din födelsedag och 1 månad innan vårt silverbröllop orkade din stackars sargade kropp inte stå emot mer.

Jag pratade med dig på eftermiddagen på sjukhuset, och någonstans djupt inom förstod jag nog vad som var på gång, men ville samtidigt inte förstå, pratade med din vård personal samma kväll allt var lugnt ingen orsak att komma in till dig.

2 timmar senare får jag det samtalet som ingen vill ha, du hade blivit mycket sämre, när jag och dottern kommer till sjukhuset möts vi av två sjuksköterskor, som beklagar men talar om att du har redan lämnat oss.

Hela världen stannar till fö...

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
2016-07-18 skrivet av Karin

Min älskade, mitt allt är borta

I fredags den 15/7 hittade jag min älskade död i vårat hem. Han hade troligen fått ett ep-anfall. Han är mitt livs kärlek, mitt allt. Hela mitt liv försvann med honom. Alla våra planer alla våra drömmar. Har nog fortfarande inte riktigt förstått att han är borta föralltid. När jag blundar så ser jag hur han ligger där i mörkret helt ensam det gör så fruktansvärt ont. Jag har inga ord på hur jag känner allt är ett ända kaos. Vi fick inte tillräckligt med tid vi hittade precis varandra, jag fick 1 år 1 månad och 26 dagar med den mest fantastiska person jag träffat. Han blev 39 år och precis två veckor gammal. Vet inte riktigt varför jag skriver här, kanske för ingen runt mig kan riktigt förstå vad jag upplevt eller känner. Känner mig så ensam.

Till gästboksinlägget
12 kommentarer  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">