Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2016-07-18 skrivet av Margaretha i Trollhättan

Picknick i Göteborg

På söndag, den 24/7 är det VIMILträff i väst. Vi har tidigare år träffats i Trädgårdsföreningen Gbg för en picknick innan träffen kl 16.00. Jag har kollat väderprognosen och den ser skaplig ut, så vi träffas även i år kl 12.30 utanför Palmhuset med vår picknickkorg. Ta med vad du vill äta och dricka, så gör vi det tillsammans. De som vill och orkar fortsätter sedan till Wayne's coffee för ordinarie juliträff. Alla är välkomna, oavsett var ni bor. Befinner ni er i Gbgområdet på semester, så ta chansen att komma. Hoppas vi ses! Kram och välkomna. 0701-709362 om någon undrar över något.

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
2016-07-14 skrivet av Kajsa

Plötsligt och oväntat...

Min pappa. Pappa till mig och mina fyra syskon. Stark, frisk, snäll och kärleksfull. Han älskade sina fem barnbarn och såg fram emot att det sjätte skulle födas.(Då skulle han ha fler barnbarn än egna barn!)

Tisdagen efter påsk skjutsade han mig och mina barn till tåget och jag är så tacksam för att vi fick ta avsked (även om vi trodde att det var för en knapp vecka). Han gav oss varsin bamsekram och önskade oss trevlig resa.

Jag och barnen kom hem på lördagen och på söndagen 3 april hände det ofattbara. Min pappa dog. Plötsligt och oväntat. En hjärtinfarkt.

Mina föräldrar var hos min bror och byggde staket. Min bror och hans (höggravida) sambo gav hjärt-lungräddning i väntan på ambulansen, men det var redan för sent. Det känns tryggt att veta att ingen annan hade kunnat göra mer än vad min svägerska (som jobbar på akuten) gjorde för att rädda honom. Jag är också tacksam för att mina föräldrar var där tillsammans, att de inte var ensamma hemma eller att pappa var själv.
...

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
2016-07-13 skrivet av britt-louise

Det gör så ont

Min man dog på midsommardagen, plötsligt och utan förvarning.
sorgen och chocken gör så ont. Jag försöker stoppa undan den för att jag ska kunna andas. Så går det inte längre och gråten gör så ont. Idag fick jag obduktion protokoll och det var så jobbigt. Jag får hela tiden tanken att om jag hade lyckats få honom till doktorn en dag tidigare så kanske han hade varit kvar. Han fick blodförgiftning och jättesnabbt slogs alla organ ut. Jag tänkte att jag ska ringa till doktorn på vårdcentralen och be att få komma dit så att han hjälper mig med vad det står.
Det känns just nu som hjärnan och min kropp inte orkar något, det känns som jag gick på ren vilja första veckan för att fullständigt ha stupat nu.
Ville bara skriva av mig för jag vet inte var jag ska göra av all den här ledsenheten och ensamheten.

Till gästboksinlägget
19 kommentarer  
2016-07-10 skrivet av Elina

Sorg och bitterhet

Det har snart gått ett år sedan min man dog i cancer, 36 år gammal. Jag var mammaledig med vårt andra barn och livet var underbart. Vi hade varit ett par i femton år och skulle nu leva ett helt vanligt familjeliv med våra barn. Jag var lugn och oroade mig aldrig över att något hemskt skulle hända och helt plötsligt fick vi veta att han hade cancer. Sex månader senare dog han och jag blev ensam med två småttingar.

Planen med det vanliga familjelivet gick omintet och jag känner mig så bitter och snuvad på mitt liv. Jag är inte bitter hela tiden, för det mesta mår jag faktiskt bra. Men nu är det semestertider och jag ser bara lyckliga familjer och det gör mig så ont att mina barn inte har någon pappa som leker och busar med dem.

Jag sörjer i ränder. Dagarna går i ett med barnen. De jobbiga stunderna kommer när barnen har somnat och jag blir ensam i soffan, då dyker sorgen upp. Det skulle inte bli såhär, livet känns plötsligt orättvist och jag kan inte slappna av för jag oroar m...

Till gästboksinlägget
7 kommentarer  
2016-07-09 skrivet av Ulrica Öström

Hur ska jag orka leva vidare......

Kvällen den 4 juni var varm och solig. Jag och min man bestämde oss för att "tjuv" låna sonens cross eftersom han var på Cypern. Vi tog med lite gott att äta och åkte upp till en jakt koja i skogen en bit ifrån där vi bor. Det blev en underbar kväll, vi gjorde upp eld, pratade om vårt liv och hur mycket vi älskade varandra. Vi pratade också om hur fina barn vi har som precis är på väg ut i vuxen livet, 19 och 20 år gamla. Att det skulle bli det sista vi gjorde och sa tillsammans är så fruktansvärt ofattbart. På vägen hem hände det som inte får hända....Jag vaknade i ett dike med vatten, jag vet inte hur länge jag varit medvetslös och jag har inga som helst minnen av hur det hela gått till. Allt är svart från det att vi for från jaktkojan till det att jag vaknar i diket. Jag ser min man ligga på mage en bit ifrån mig. Jag skriker hans namn och kryper till honom. När jag vänder på honom förstår jag att han redan är död....Det tar en evighet innan ambulans kommer till undsättning. Trot...

Till gästboksinlägget
3 kommentarer  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">