Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2016-03-29 skrivet av Susanne Lundin

Overklighet

För fem månader sen skulle jag och min man ta en promenad runt sjön. Vi hade kommit en bit på väg när Anders tog min arm och jag ser han ser konstig ut i ansiktet Jag tror han skall svimma men han faller ihop med andnöd Förbipasserande människor kommer till hjälp och han får Hjärt och lungräddning av en ängel
Ambulans kommer efter vad jag tycker är en lång stund, och vi åker till akuten. Jag har fått tag på mina söner och anhöriga. Vi sitter och väntar. Efter en stund kommer en läkare och frågar vem som är hans fru och jag vill inte höra vad hon har att säga Men hon beklagar att han avlidit Jag är stum och börjar få panik, jag känner mej bedövad och allt är overkligt Jag vill vakna ur den här drömmen och vet inte vad jag skall göra Vi är alla chockade, men vi hjälps åt efter att få tagit farväl av en älskad pappa och livskamrat,bror svärfar som var på kalas igår livs levande och glad som alltid.
Vi är alla i chock men sluter om varandra på något sätt Idag tar jag en dag i sänder m...

Till gästboksinlägget
8 kommentarer  
2016-03-22 skrivet av Caroline

Hur och vad gör jag?

Hej. Vet inte vart jag ska ta vägen
Förlorade min sambo för 9 dagar sedan och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag går som i en dimma. När telefonen ringer så säger jag så konstiga saker. Känner mig onormal. Har två barn en på 6 år och en på 18 månader.
Hur tar man sig igenom allt. Fins det grupper som träffas ute och talar om sin sorg eller sitter man såhär framför internett?
Är lite rädd att jag kommer isolera mig och vill gärna träffa någon att prata med som går igenom samma som mig.

Till gästboksinlägget
6 kommentarer  
2016-03-21 skrivet av Eva Mellstrand

Utflykt till Sigtuna 2 april

Kom ihåg att anmäla Dig till utflykten den 2 april. Vi besöker Sigtuna med kunnig guide, äter lunch och har det trevligt tillsammans. Läs mer under aktiviteter region Öst.

VÄLKOMNA

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
2016-03-15 skrivet av Lillian, Kontaktperson i region mitt

Bli medlem i VIMIL

VIMILs Vårkonferens och Årsmöte som hölls i Göteborg i helgen, blev en fantastisk, ljus, hoppingivande helg där medlemmarna gav kraft och energi till varandra. Föreläsningar varvades med minnesceremoni, samtal och tröst men också skratt, värme och glädje.
Du som ännu inte blivit medlem, välkommen på en VIMIL-träff!

Tanken är att bara träffas och prata bort en stund. Att få mötas och prata om sin sorg med människor som befinner sig i en liknande situation är välgörande. Det är också ett sätt att skaffa nya kontakter och vänner.

Under planerade aktiviteter nedan, ser du var vi har våra träffar.
Varmt välkommen!

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
2016-03-07 skrivet av Sofia

Plågande tankar

Förlorade min älskade bror för 6 v sedan. Han blev bara 31 år. Vi stod varandra så nära och jag är helt knäckt och klarar inte vardagen bra. Helt ofattbart och jag plågas framför allt av tankarna kring dödsfallet, att han fick veta av läkarna att han inte skulle klara sig. Något som var helt otänkbart bara dygnet innan han dog (det fanns en behandlingsplan för den sjukdom han diagnosticerades för några månader innan). Orkar inte med den tanken (att han fick veta att de inte skulle fortsätta behandlingen och att han skulle dö, inte få leva mer).
Allt är obeskrivligt jobbig men detta (vid sidan av vår förlust såklart) är det som plågar mig mest.
Någon som känner något liknande?

Till gästboksinlägget
12 kommentarer  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">