Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2018-11-11 skrivet av Gunn Nilsson

Aktivitet

Vi nere i Varberg tänkte hitta på en aktivitet den 9 december. Tänkte ni kunde komma med lite förslag. Ut och äta eller en promenad med lite mat efter. Julbord kanske är lite svårt men det kan ju också vara ett alternativ. Jag är öppen för förslag.
Maila mig gärna
gunn_nilsson@icloud.com
Ha en fin dag mina vänner
Gunn

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
2018-11-09 skrivet av Lisa

Hur hanterar man sorgen?

Kära alla ni som kämpar,
Läser alla inlägg här och känner hur varje ord tränger in i mig. jag lider så med er alla. Jag har en fråga till alla er som kämpat länge med sorg och saknad, alla säger att saknaden och sorgen förändras. Hur? Kan ni andas utan att det känns jobbigt, kan ni känna glädje, kan ni le? Kan man hitta acceptens för det som hänt? Känner ni att ni hittar kraft att göra det bästa av livet för att de inte längre kan? Hur hittar man ro i själen? Var hittar man kraft? Min man gick bort 34 år gammal för drygt ett halvår sedan och vi har två små barn. Nu när initiala chocken lagt sig och dimman lättat så känner jag att jag faller djupare i sorg för varje dag som går. Vi kämpar och kämpar men det stora svarta tomma hålet efter honom gör att ingenting känns njutbart eller kul. Hur gör man?

Till gästboksinlägget
46 kommentarer  
2018-11-09 skrivet av KK

Saknar honom så

Min man gick bort den 11 oktober. Han blev 39 år. Vi har två barn, 4 och 9 år. Det är så tomt och så oförståligt. Att han inte kommer tillbaks... Ibland känns det som någon konstigt dålig dröm men sen kommer verkligheten tillbaks.

Vi hade varit ett par i 17 år. Vi har gjort allt tillsammans. Han var min bäste vän. Vi kunde bråka, men ingen av oss orkade länge så då såg vi en film och sen var allt bra.

Jag vill inte lära mig leva med sorgen, jag vill ha honom tillbaks. Nu!

Till gästboksinlägget
2 kommentarer  
2018-11-03 skrivet av Linda

Sorgen är kärlekens pris

Så försöker jag hitta en slags logik i det ofattbara. Jag har upplevt oerhört stor kärlek, alltså ska jag förgöras av sorg? Tände ljus idag och jag borde vara stillsam och blid men hela mitt väsen vill bara skrika, slå döden på käften och vara ARG på att allt måste ta slut fast jag inte vill!!!! Stor kärlek = stor sorg. Kram på er alla.

Till gästboksinlägget
4 kommentarer  
2018-11-02 skrivet av Cecilia

Aldrig varit vuxen utan dig

Den 12/9 dog min sambo sedan 10 år, endast 30 år gammal. Vi träffades när jag precis fyllt 20, vi flyttade hemifrån tillsammans, vi var varandras bästa vän och var i varandras sällskap alla timmar vi kunde under drygt tio år. Vi ville helst bara få vara med varandra och pratade i telefon flera gånger om dagen när vi inte var tillsammans. Efter två månader av intensivvård efter flera livshotande toraxoperationer för att stoppa inre blödningar orsakade av din medfödda sjukdom Neurofibromatos typ 1 gick det inte mer. Jag låg hos dig i sängen och höll om dig, med min kind mot din kind, när din respirator stängdes av. Efter fyra minuter kände jag ditt sista hjärtslag med min hand som låg på ditt bröst. Jag har aldrig varit en vuxen människa utan dig och det är ingenting jag vill vara nu heller. Vad gör man när den enda människa man har i livet, den som tog hand om mig och den jag tog hand om, plötsligt inte finns mer?

Till gästboksinlägget
3 kommentarer  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">