Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2016-06-28 skrivet av Msj Åberg

Nyligen änks

Ikväll är jag särskilt ledsen. Man ringde i bad mig se ut en urna till min man.
Han dig 10 juni 2016. Begravning 23 juni. Nu sittee jag ensam o ingen att prata med. Bara hunden Stina o katten Bosse men de svarar ju inte.

Flr 4 åe sedan blec han op för matstrupscancer. Går ej att bota bara förlänga livet. I september i fjol återkom det. Många undersök o prover o läkarbesök. Försök till cellgift som inte gick. Benmärgsprov som visade non hodgskins lymfon.. nya prover o undersökningar. Ultraljud hjärta visade vätska i hjärrsäcken. 4 besök på akuten på en vecka 35 tim. Punkt av en körtel som misslyckades resa till Lund son visade cancer i lymfkörtel. Inlagd 1 v lunginflammation. Sämre i sömre. Andnöd i svårt att få luft men ville vara hemma. Den 30 juni gick det inte längre. Ambulans till Ystad hjärtflimmer men också vätska vi lung säcken. Sen gick det snabbt utför så dog han 6.55 deb 10 juni då låg jag hos honom.

Nen detta är inte allt. Själv blev jag op 2 ggr i mina
Nj...

Till gästboksinlägget
6 kommentarer  
2016-06-27 skrivet av anhörig

sorg redan innan det hänt..

min mamma fick sin första stroke för fyra år sedan, sen kom den andra. o därefter diganos vaskulär demens.. senaste året har det vart in o ut på sjukhus.. att se henne bli sämre för varje dag. det är som att hon redan är förlorad men endå kvar. hon har hjälp dygnet runt. bara 61år..nu pratar hon knappt längre, vet inte ens om hon kände igen mej förra veckan..det gör så ont att se henne så sjuk. o inte kunna göra nått. ja o min bror vet bara att det går åt ett håll.. våran mamma är döende. hur ska man kunna förbereda sej på det? det går inte. älskade mamma! vissa dagar orkar jag bara ingenting, vill hälsa på dej oftare men jag fixar det inte. o pang så kommer skuldkänlorna. finns det någon i liknande sitution? nån som vill prata?

Till gästboksinlägget
3 kommentarer  
2016-06-24 skrivet av Marica, kontaktperson i väst

VIMIL-träff 26/6

Hej alla kämpande VIMIL:are!

Vill bara säga att det blir en extra VIMIL-träff på söndag 26/6 i Göteborg kl 16.00 på Wayne`s coffee Östra Hamngatan.
Undrar du över något så ring mig på 0707-126095.

Alla varmt välkomna! Marica kontaktperson i väst

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
2016-06-23 skrivet av Lillian, kontaktperson i region mitt

Karlavagnen i kväll

Sedan år 2010 är 23 juni FN:s Internationella dag för änkor.
I kväll i Karlavagnen med Stina Wollter:
Änka – att förlora sin livspartner
Programmet startar 21.40.
Om du orkar lyssna.

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
2016-06-21 skrivet av Stina

Om att sörja

1,5 år sen min man dog, och jag har sörjt...legat i fosterställning på golvet, gråtit tills jag spytt, blivit utbränd på kuppen.

Nu säger folk till mig att det är dags att jag ska sörja, att de på nåt vis tycker att man bör sörja som på film, skrika, kasta saker, ligga instängd i veckor....

Jag försöker förklara att mitt sorgearbete inte ser ut så, att jag sörjer "lite då och då", jag kan ju inte bryta ihop fullständigt och bli liggande, jag har två barn, hus, djur och 100% jobb.

Själv anser jag att min sorg går framåt, att årsdagen skulle passeras och att jag gör saker i min takt, drar mig undan när jag vill, sörjer när jag jobbar på gården, sörjer när barnen är på skolan osv. Jag känner att jag börjar resa mig.

Är bara så sjukt trött på att jag måste försvara mitt sätt att sörja, att just jag inte behöver skrikandet och det stora brytet. Tror att vi är många som sörjer som jag.

hur bemöter ni detta?

Till gästboksinlägget
10 kommentarer  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">