Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2016-06-07 skrivet av m

förlorade mamma

För 3 år sen tog min mamma sitt sista andetag . Det svåraste jag gjort i hela mitt liv är att be henne släppa taget, och det gjorde hon samma sekund som jag sa det. En tår föll från hennes kind och sen var det över, jag vet att jag blev ledsen för jag inre reagera som jag trodde, utan jag var lugn, jag kände sånt lugn. Jag hade sett mig själv bli hysterisk men ikke. Tiden efter gick förvånadsvärt bra, alla runt om mig va rädd, för dom trodde jag skulle klappa ihop eftersom mamma var min bästa vän, och inte en enda dag gick utan vi prata, men livet rullade på och jag trodde att är det så här det känns att sörja nån? Men jag hade fel, nu börjar sorgen komma, paniken, gråt attacker, ilska, rädsla och verklighet, Jag tror jag levt i nån bubbla senaste åren där jag låtsats som detta inte har hänt, men det har det. Ja har raderat detta inlägg skrivit om det flera gånger, men antar att jag har massa som måste få komma or mig

Till gästboksinlägget
2 kommentarer  
2016-05-22 skrivet av Kerstin

Vårträffen i Gränna

Ett Stort och Varmt Tack till Anette, Irma och Lillian för en härlig och givande helg!!

Till gästboksinlägget
3 kommentarer  
2016-05-20 skrivet av Ulla

Utan fotfäste

För nio dagar sedan somnade min älskade make in i mina armar. Hans korta sjukdomsförlopp blev mycket komplicerat. Beslut om palliativ vård togs och ett par dagar efter det kom beskedet om avslut. Han vårdades i respirator. Det framkom bakomliggande malignitet. Mardrömmen besannades - han skulle lämna oss! Mitt stöd, min kärlek, min trygghet finns inte mer. Vem ska lindra min ångest? Vem ska jag vila hos? Hur ska jag finna fotfästet igen? Iskall förtvivlan sköljer över mig. Hopplös och vilsen. Ändå så otroligt tacksam för de år vi haft tillsammans. 27 år som gifta och vi fick en underbar dotter. Pappas prinsessa!
Nästa vecka är det begravning - hur ska jag ta mig igenom den? Sedan allt pappersstök. Efter det då? Livrädd för tomheten. Huga. Det var inte det här vi planerade. Hur gör man?

Till gästboksinlägget
3 kommentarer  
2016-05-18 skrivet av Margaretha Trollhättan

VIMILträff

Hej! Jag vill påminna om vår träff imorgon torsdag 19/5 i Trollhättan. Hoppas att du vill och vågar komma. Café Gillets övervåning på Storgatan 22 är bokad till oss kl 18.00. Varmt välkomna!

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
2016-05-15 skrivet av Patric Lundevall

saknad

Det har gått 139 dagar i dag, snart 5 månader-utan min älskade Madeleine,det har gått upp och ned,lite mer en 1/3 av det första året utan dej har passerat. Det är inte det samma utan dej, men tiden går-fast du inte längre är här, men den går inte så som den brukade göra,jag brukade se fram till saker vi skulle göra–men nu har det mesta av tankarna gått på det som har varit-och sådant som vi har gjort... Jag är så glad över att ha fått vara med dej, och tiden vi fick tillsammans, är den tiden jag räknar som den bästa i mitt liv-men det är ochså det som gjort att det är så tungt utan dej,utan det bästa och dyrbaraste i mitt liv. Det vill aldrig bli så som det var,det vet jag - för det finns bara en som dej. Du kommer och vara en del av mej resterande delen av mitt liv,jag vill alltid minnas dej, och kommer aldrig sluta sakna dej. Men börjar ochså sakta vänja mej till att du inte längre är här... Det är det svåraste tuffaste jobbigaste jag någonsin gjort, nått som jag blivit tvingad ti...

Till gästboksinlägget
2 kommentarer  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">