Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2015-10-21 skrivet av Rose-Marie

Det är så tungt!

Nu har det gått 8 månader sedan min man gick bort i cancer och det är så otroligt tungt vissa dagar.
Det är så ensamt och tyst ibland och jag saknar honom så otroligt mycket.
Hur gör man för att orka gå vidare? Vissa dagar är det lättare men så kommer dessa dagar när jag knappt vill gå ur sängen.
Men tack och lov har jag min fina son som ger livet mening.
Det är även bra att skriva av sig här och att prata om detta hemska som har drabbat oss .

Till gästboksinlägget
5 kommentarer  
2015-10-20 skrivet av Stjärnan

Hur orkar man

Det gör så ont i mitt hjärta. Har vissa dagar lusta att bara skrika rakt ut i luften , eller bank hårt i väggarna . Men gör det inte . Vet ej hur jag ska få en vardag ????? . Utan min livskamrat som lämnade oss för 4 månder sedan . Efter 2 års sjukdom i skit cancer . Jag har det svårt att gå framåt känns det som . Fast jag går nig framåt . Hatar tystheten , ensamheten . Har svårt att fatta att jag aldrig får se honom mer kan inte fatta att han är borta ifrån mig och barnen . Hatar att vara i våran gemensamma lägenhet. . Sorgen känns så tung här. Men orkar inte heller vara runt hos vänner . Har många vänner runt omkring mig . Men det hjälper inte mig . Har haft en helt annan vardag runt omkring mig . Med en stor familj . På 2 år har det hänt . Våran son flyttade till sin flickvän 19 år . Dotter på 26 år tog en pojkvän som är helt omölig . Barnbarnetflyttade till sin far . Som dotter på 26 år kom i gemnskap överens med hennes far . En stor sorg för mig . Har en dotter kvar hemma...

Till gästboksinlägget
3 kommentarer  
2015-10-18 skrivet av Lennart Björnerhag

Hopp

Hej
Min fru dog den 10 maj 2002, en dag innan hennes 40 årsdag. Vi var mitt uppe i en flytt från Stockholm till Karlskrona. Blev ensam med tre barn 7, 10och 12 år gamla. Hur gör man????????
Gick några år med en tuff vardag. Träffade en helt fantastikt, underbar tjej. Hon hade mist sin "gubbe" vid Estoniaolyckan. Mår fantastiskt idag.
Det finns hopp!!!!!!
Lennart Björnerhag
Lillestocksvägen 127
43963 Frillesås
Tel 0739 44 18 07
Hör gärna av er om ni vill "prata av er"

Till gästboksinlägget
9 kommentarer  
2015-10-17 skrivet av A

Min bror

Min bror dog för snart tre år sen. Jag kan inte förstå att det har gått tre år sedan jag satt på tunnelbanan, när pappa ringde och sa att han var död. Jag kunde inte andas. På något sätt tog jag mig ut ur tunnelbanan, försökte skrika men hade ingen röst.

Jag visste att det inte var sant. Om jag bara skyndade mig skulle jag rädda honom som jag gjort så många gånger tidigare. Polisen ville inte släppa in mig i lägenheten. Jag skrek, men dom stod där och blockerade mig från att komma in. Mamma sa åt poliserna att släppa förbi mig, men jag har sett hans kritvita fot hänga över sängkanten och tiden finns inte längre. Jag knuffar mig hårt förbi poliserna och nästan faller in i lägenheten.

Det jag såg där var det värsta jag sett och någonsin kommer att se i hela mitt liv. Min bror låg död på sängen. Och det fanns absolut ingen tvekan om att han var död. Ingen hade kunnat väcka honom, inte ens jag.

Jag hade varit där dagen innan men en ambulans, jag hade hört på hans röst att ha...

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
2015-10-15 skrivet av Jeanette "Nettan" Andersson

Innan det är för sent

Vet att ni minns nära vänner & kära som ej är här idag.
Förlå att jag stör i eran gästbok men jag är så rädd !!!!.
Min mamma döende i canser & bara en tidsfråga om när.....
Förlåt mig, har nog egentligen inte i den här boken att göra men är så fruktansvärt ledsen.......

Till gästboksinlägget
10 kommentarer  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">