Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2016-07-13 skrivet av britt-louise

Det gör så ont

Min man dog på midsommardagen, plötsligt och utan förvarning.
sorgen och chocken gör så ont. Jag försöker stoppa undan den för att jag ska kunna andas. Så går det inte längre och gråten gör så ont. Idag fick jag obduktion protokoll och det var så jobbigt. Jag får hela tiden tanken att om jag hade lyckats få honom till doktorn en dag tidigare så kanske han hade varit kvar. Han fick blodförgiftning och jättesnabbt slogs alla organ ut. Jag tänkte att jag ska ringa till doktorn på vårdcentralen och be att få komma dit så att han hjälper mig med vad det står.
Det känns just nu som hjärnan och min kropp inte orkar något, det känns som jag gick på ren vilja första veckan för att fullständigt ha stupat nu.
Ville bara skriva av mig för jag vet inte var jag ska göra av all den här ledsenheten och ensamheten.

Till gästboksinlägget
19 kommentarer  
2016-07-10 skrivet av Elina

Sorg och bitterhet

Det har snart gått ett år sedan min man dog i cancer, 36 år gammal. Jag var mammaledig med vårt andra barn och livet var underbart. Vi hade varit ett par i femton år och skulle nu leva ett helt vanligt familjeliv med våra barn. Jag var lugn och oroade mig aldrig över att något hemskt skulle hända och helt plötsligt fick vi veta att han hade cancer. Sex månader senare dog han och jag blev ensam med två småttingar.

Planen med det vanliga familjelivet gick omintet och jag känner mig så bitter och snuvad på mitt liv. Jag är inte bitter hela tiden, för det mesta mår jag faktiskt bra. Men nu är det semestertider och jag ser bara lyckliga familjer och det gör mig så ont att mina barn inte har någon pappa som leker och busar med dem.

Jag sörjer i ränder. Dagarna går i ett med barnen. De jobbiga stunderna kommer när barnen har somnat och jag blir ensam i soffan, då dyker sorgen upp. Det skulle inte bli såhär, livet känns plötsligt orättvist och jag kan inte slappna av för jag oroar m...

Till gästboksinlägget
7 kommentarer  
2016-07-09 skrivet av Ulrica Öström

Hur ska jag orka leva vidare......

Kvällen den 4 juni var varm och solig. Jag och min man bestämde oss för att "tjuv" låna sonens cross eftersom han var på Cypern. Vi tog med lite gott att äta och åkte upp till en jakt koja i skogen en bit ifrån där vi bor. Det blev en underbar kväll, vi gjorde upp eld, pratade om vårt liv och hur mycket vi älskade varandra. Vi pratade också om hur fina barn vi har som precis är på väg ut i vuxen livet, 19 och 20 år gamla. Att det skulle bli det sista vi gjorde och sa tillsammans är så fruktansvärt ofattbart. På vägen hem hände det som inte får hända....Jag vaknade i ett dike med vatten, jag vet inte hur länge jag varit medvetslös och jag har inga som helst minnen av hur det hela gått till. Allt är svart från det att vi for från jaktkojan till det att jag vaknar i diket. Jag ser min man ligga på mage en bit ifrån mig. Jag skriker hans namn och kryper till honom. När jag vänder på honom förstår jag att han redan är död....Det tar en evighet innan ambulans kommer till undsättning. Trot...

Till gästboksinlägget
3 kommentarer  
2016-06-28 skrivet av Msj Åberg

Nyligen änks

Ikväll är jag särskilt ledsen. Man ringde i bad mig se ut en urna till min man.
Han dig 10 juni 2016. Begravning 23 juni. Nu sittee jag ensam o ingen att prata med. Bara hunden Stina o katten Bosse men de svarar ju inte.

Flr 4 åe sedan blec han op för matstrupscancer. Går ej att bota bara förlänga livet. I september i fjol återkom det. Många undersök o prover o läkarbesök. Försök till cellgift som inte gick. Benmärgsprov som visade non hodgskins lymfon.. nya prover o undersökningar. Ultraljud hjärta visade vätska i hjärrsäcken. 4 besök på akuten på en vecka 35 tim. Punkt av en körtel som misslyckades resa till Lund son visade cancer i lymfkörtel. Inlagd 1 v lunginflammation. Sämre i sömre. Andnöd i svårt att få luft men ville vara hemma. Den 30 juni gick det inte längre. Ambulans till Ystad hjärtflimmer men också vätska vi lung säcken. Sen gick det snabbt utför så dog han 6.55 deb 10 juni då låg jag hos honom.

Nen detta är inte allt. Själv blev jag op 2 ggr i mina
Nj...

Till gästboksinlägget
6 kommentarer  
2016-06-27 skrivet av anhörig

sorg redan innan det hänt..

min mamma fick sin första stroke för fyra år sedan, sen kom den andra. o därefter diganos vaskulär demens.. senaste året har det vart in o ut på sjukhus.. att se henne bli sämre för varje dag. det är som att hon redan är förlorad men endå kvar. hon har hjälp dygnet runt. bara 61år..nu pratar hon knappt längre, vet inte ens om hon kände igen mej förra veckan..det gör så ont att se henne så sjuk. o inte kunna göra nått. ja o min bror vet bara att det går åt ett håll.. våran mamma är döende. hur ska man kunna förbereda sej på det? det går inte. älskade mamma! vissa dagar orkar jag bara ingenting, vill hälsa på dej oftare men jag fixar det inte. o pang så kommer skuldkänlorna. finns det någon i liknande sitution? nån som vill prata?

Till gästboksinlägget
3 kommentarer  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">