Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2018-07-19 skrivet av

Fasen va tungt livet är🤨. Imorgon är det vår 5- åriga bröllopsdag , första utan dig😢😢.

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
2018-07-19 skrivet av Kicki

Tomt och tyst

Första sommaren utan dig, ingenting är som förut. Du brukade vakna före mig, sätta på kaffe och sätta dig ute med en kopp och DN. Det var så mysigt att vakna till kaffedoften och så småningom göra dig sällskap ute på altanen.
Nu försöker jag hitta egna rutiner för att orka gå upp på mornarna. Försöker ha något planerat varje dag för att distrahera tankarna jag kan inte bara vara, och njuta av ledigheten som förr.
Våra älskade barn gör livet värt att leva. Vi har precis avslutat en tredagars vandring i fjällen. Vi pratar om dig och sjunger låtar som du gillade och vi saknar dig så gränslöst.
När jag kramat barnen adjö när vi klivit av tåget, kom ångesten tillbaka, den där känslan när jag måste nypa mig i armen för att jag vill vakna ur den här mardrömmen. Vi som brukade göra allting tillsammans.

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
2018-07-12 skrivet av Anneli

6 månader utan dig

6 månader har gått sen min älskade sambo dog efter 1,5år med cancer. Saknaden gör så fruktansvärt ont! Han blev endast 48år och vi fick 10år tillsammans och skulle fått så många fler.
Känslorna åker verkligen berg och dalbana. Det är svårt, men tar en dag i taget, ett steg i taget.
Gud tar dom finaste först och livet är inte rättvist.

Till gästboksinlägget
3 kommentarer  
2018-07-11 skrivet av Birgith

Min make är borta!!!

Min älskade make har lämnat mej för evigt....i fredags 6/7 2018 förlorade han kampen mot cancern. För två år sedan fick han prostatacancer och hade spridning av metastaser i skelettet. Då gick han igenom en tuff cellgiftsbehandling som gjorde att hans värden blev bra. Visserligen tog han var tredje ett implantat som skulle hålla undan metastaserna. Men de kom igen och smärtan i skelettet kom och i raketfart...sedan spred det sej till levern. Just nu är jag bara tom och jag oroar mej så över ekonomin...hur ska det gå? Hans 3 döttrar kommer de att följa testamentet som vi skrivit där vår vilja är att den efterlevande ska få leva i orubbat bo??? Vi har ju inte direkt haft den bästa kontakten. Det är så mycket formalia som man ställs inför direkt när man bara vill sörja.... ibland känner jag mej stark och i andra stunden så är jag längst ner i botten.... Men jag hoppas att tillsammans med er kunna komma vidare.

Till gästboksinlägget
2 kommentarer  
2018-07-06 skrivet av Yvonne

Saknad

Respons på ”Årsdag” av Linda.
Jag förstår dig precis, jag miste min älskade make för ca 2 år sen. Också lättad för hans skull efter att han genomlidit obotlig cancer men saknaden efter honom är obeskrivbar. Man lever som i en bubbla. Jag lever, men ”lever” inte hela tiden som omgivningen verkar tro. Ingen frågar länge hur jag har det i livet... men det kanske man inte kan begära? ..

Till gästboksinlägget
4 kommentarer  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">