Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2018-01-26 skrivet av Elisabeth

Min kära pappa.

Min kära pappa har valt att sluta sitt liv på egen hand. 62 år gammal med två döttrar, två små barnbarn, en underbar ny kärlek vid sin sida, fungerande företag, gott boende och i övrigt frisk så sveks han i början av året av vården och en vecka senare orkade han inte längre. Jag är så arg och förtvivlad. Besviken på psyk som valde att skicka hem en självmordsbenägen man med ett recept på sömnhormon i handen, arg på pappa som lämnar mig i mitt egna personliga helvete när han visste att han var den enda som kunde hjälpa mig lite, avlasta mig en smula nu när den andre mannen i mitt liv svikit och lämnat mig i ruinerna av vad som en gång var mitt hjärta. Nu står jag här själv med oändlig sorg och ett liv i bitar. Så mitt i sorgen ska jag ta hand om oändligt pappersarbete, ordna begravning, dödsannons, bouppteckning, ordna med gode man-skap, redovisa företagen, säga upp ett helt liv samtidigt som jag ska orka ta hand om mina två blöjbarn ensam. Jag är konsumerad av sorgen. Men har inget ...

Till gästboksinlägget
3 kommentarer  
2018-01-26 skrivet av Elisabeth

Min kära pappa.

Min kära pappa har valt att sluta sitt liv på egen hand. 62 år gammal med två döttrar, två små barnbarn, en underbar ny kärlek vid sin sida, fungerande företag, gott boende och i övrigt frisk så sveks han i början av året av vården och en vecka senare orkade han inte längre. Jag är så arg och förtvivlad. Besviken på psyk som valde att skicka hem en självmordsbenägen man med ett recept på sömnhormon i handen, arg på pappa som lämnar mig i mitt egna personliga helvete när han visste att han var den enda som kunde hjälpa mig lite, avlasta mig en smula nu när den andre mannen i mitt liv svikit och lämnat mig i ruinerna av vad som en gång var mitt hjärta. Nu står jag här själv med oändlig sorg och ett liv i bitar. Så mitt i sorgen ska jag ta hand om oändligt pappersarbete, ordna begravning, dödsannons, bouppteckning, ordna med gode man-skap, redovisa företagen, säga upp ett helt liv samtidigt som jag ska orka ta hand om mina två blöjbarn ensam. Jag är konsumerad av sorgen. Men har inget ...

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
2018-01-22 skrivet av Therese

Hur ska jag stå ut

Min älskade make, bästa vän och stora kärlek dog i en massiv hjärtinfarkt lördagen den 4 November 23:55.
Jag förstår inte hur jag ska kunna leva vidare.

Till gästboksinlägget
4 kommentarer  
2018-01-20 skrivet av Dan

Skuldkänslan

Sorgen är en sak, saknaden en annan. Men skuldkänslan?

Jag kan inte beskriva Carins sista minuter, för mig var det timmar. Hennes ansikte påminde mest om den norska tavlan Skriet . Jag försökte få hennes ögon att blinka men dom for upp igen. Jag vet inte hur länge det varade men minst fem-tio minuter. Under denna tid kände jag mig som en stor svikare, Carin väntade sig att säga god natt och sedan somna, istället fick hon ett helvete sin sista tid. Mitt i fasan viskade hon med kristallklar röst ” Detta trodde jag aldrig ”.
Jag kramade henne när hon kippade efter luft och jag såg när pulsen på halsen försvann och hon äntligen fick frid. Jag la henne på plats och försökte stänga ögonen men dom öppnades igen. Jag tryckte på larmknappen och in trippade damen med en spruta och sa med sin brytning Har du ont Carin? . Jag stirrade på henne och sa att Carin var död. Är hon död? Vilken tid? . Sa åt henne att hämta en läkare som kunde dödförklara.
Nu började magsaften rinna ur Carins ...

Till gästboksinlägget
4 kommentarer  
2018-01-18 skrivet av Dubbel saknad

Evaan

Tänk vad livet kan vara hårt mot oss. Precis som er andra här har jag också drabbats av liknande. Min man och jag sitter och äter frukost, småpratar lite, bläddrar lite i tidningen med Nyhetsmorgon på TV innan vi ska iväg till jobbet. Han reser sig plötsligt upp och slår sig för bröstet, minuterna senare är han död. Detta var i 1 juni 2017 och precis sex månader (1 december 2017) senare hittar jag min lilla mamma död hemma hos henne. Jag blev orolig när hon inte svarade i telefon och åkte dit. Jag har två döttrar 21 och 23 år som även de mist två av de viktigaste personerna i sina liv. Mitt i min sorg är jag även deras mamma som numera är deras allt, jag gör mitt bästa för att räcka till och samtidigt också själv sörja. Tackolov har vi vänner och släkt som hjälper och stöttar. Har en fantastisk arbetsplats och chef som har stor förståelse. De ställer inga krav, de är glada bara jag kommer dit. För mig är det bra att gå till jobbet att försöka få in lite rutiner och vardag mitt i all...

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">