Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2015-06-26 skrivet av Ingrid

Närhet?

Kerttu.

Jag vill svara på din fråga om någon annan har upplevt att era kära kommit tillbaka i drömmen. Det hände mig ca 6 veckor efter min son gått bort. Vi skulle fira hans 45 födelsedag på lördagen.
Jag halvslumrade framför TV:n och upplevde att jag pratade med min andre son om festen. Då kom A gående mot mig och sa" hälsa att jag också kommer" . Det var så verkligt och det gav mig sådan tröst. Jag har inte drömt så tydligt någon mer gång men tycker att i vissa situationer kan jag känna av vad A skulle tycka. Jag är inte troende på något sätt men har svårt att acceptera att en människa bara kan försvinna och vill gärna tro att han är med på något sätt och att vi kanske träffas igen.

Till gästboksinlägget
2 kommentarer  
2015-06-23 skrivet av Yvonne

Funderingar

Hej...Har följt dessa sidor och kommentarer under en tid och håller med om allt som skrives om sorg, ensamhet, förtvivlan, vilsenhet, ilska etc etc. Miste själv min man för drygt 4 månader sedan i cancer. Vi delade också allt, vi arbetade till och med tillsammans i vårt företag, och planerade att trappa ner och resa mer i stället. Så blev det tyvärr inte. Som tur är så har jag mina älskade barn och hunden. En stor och jobbig bit är det sociala nätverket som totalt havererar och alla par relationer där man inte hör hemma längre. Alla vänner som är par, visst man håller kontakten men det blir inte på samma sätt längre. För att kunna gå vidare så måste man nog stänga dörren om det gamla livet och öppna en ny dörr till det nya livet, man måste bara våga ta steget genom dörren men det är inte så lätt. Mina kära föräldrar har även "tagit hand" om mig under alla storhelger som varit, för att jag inte skulle vara ensam, vilket jag är oerhört tacksam för. Men hur jobbig tillvaron än är så fi...

Till gästboksinlägget
3 kommentarer  
2015-06-22 skrivet av Kerttu

Hur kan man glömma någon

Idag tänkte jag på hur människor förändras så fort det handlar om arv och eventuella pengar. Den döde glöms bort totalt. Vilka fula sidor som kommer fram hos människor. Jag satt och tänkte på min döda sambo och vad han hade tänkt om han hade hört dessa människor som försöker få så mycket som möjligt efter honom.
Är vi människor så giriga och glömmer så fort. Var finns värdigheten och mänskligheten. Ingen frågar hur jag mår eller hur jag skall klara mig. Jag kände mig så ensam och övergiven och saknade min sambo så oerhört.

Till gästboksinlägget
4 kommentarer  
2015-06-20 skrivet av Pia

Ensamhet

Den andra ensamma midsommaren sedan min man dog. Jag lider
av att vara ensam, men tillsammans med andra människor blir
jag rastlös och vill bara hem. Jag tror många upplever mig som
konstig, att jag borde bli som förut, nu när det har gått över
ett år sedan min man dog. Innan tyckte jag om att umgås, nu
träffar jag bara några väninnor någon timma ibland. Mina barn
bor inte så nära, så det dröjer flera veckor mellan vi ses.

Till gästboksinlägget
49 kommentarer  
2015-06-16 skrivet av A

Du Livet

Ja du livet glädje kärlek ger du men på andra sidan massa måsten ,jobba ,relationer familjen barn relationer på jobbet prestera må bra vi gör allt det livet .Men tacksamheten är djup smärta när våra älskade får lämna in för tidigt ibland utan förvarning.Du livet vad kan du ge mig för råd att slippa denna djupa smärta. Jag lyssnar till dig livet ,jag vill känna kärlek glädje med mer men hittar inte nycklarna .Eller du livet är det
livet att man till slut skall lida .Snälla du livet svara mig ??

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">