Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2015-11-17 skrivet av Jenny

Barndomskompis

Hej,
När jag liten bodde jag på landet. Jag gick i en mindre skola och hade svårt att hitta vänner då det inte fanns särskilt många att välja bland. Vi var 8 totalt i klassen och jag var väldigt blyg. Under slutet av lågstadiet började en tjej att reta mig och snart retade samtliga i min egen åldersgrupp mig och därför umgicks jag mest med tre tjejer i åldersgruppen precis under min. På klassresan sov vi i samma stuga, vi umgicks efter skolan och satt tillsammans på bussen hem som tog en hel timme varje dag. Vi kallade varandra smeknamn. När jag började högstadiet slutade jag att umgås med dessa tjejer då de hade ett år kvar i lågstadiet. Vi bodde i närheten av varandra men umgicks inte mer trots att det hade kunnat vara så. Idag är jag 24 och det är iallafall 10 år sedan vi 4 umgicks sist. Jag tänkte inte ens på det här förrän igår då min lillebror berättade att en av dem hastigt gått bort. Sedan dess har jag gråtit nästintill konstant. Hon förstod nog inte själv vad som hänt in...

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
2015-11-13 skrivet av Gunnel

Toscanaresan

Ett stort och varmt tack till alla som medverkade till den underbara resan till Toscana, ett minne för livet. Kram från Gunnel.

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
2015-11-13 skrivet av henry valtonen

Förlamad av sorgen

Min älskling sen mer än 20 år dog i sömnen jämte mig, hon var 19 när vi träffades och 41 när hon plötsligt bara dog, vi har 3 barn 15,18 och 21.
2014-06-15
Sen dess har det varit kaos 24/7 i mitt huvud, lipar varje dag i princip, älskade henne obeskrivligt mycket, ingenting fungerar längre, min far dog när jag var 14, det här går inte ens att jämföra med den känslan, jag är fullkomligt knäckt och har inte en aning om hur jag ska kunna gå vidare alltså...

Till gästboksinlägget
24 kommentarer  
2015-11-11 skrivet av Kerstin

Toscanaresan

TACK till styrelsen och medresenärer för en fantastisk resa!!
Kram från Kerstin

Till gästboksinlägget
3 kommentarer  
2015-11-02 skrivet av Malin

Hjärtat orkar inte mer

Mamma var sjuk i hela mitt liv. Hon dog hastigt på ett sätt jag inte förberett mig på för 1,5 år sedan. Jag var 28 år och försökt förbereda mig sedan jag var i tonåren. Jag har alltid levt med ångest men nu är ångesten och smärtan olidlig. Det var hon och jag. Alltid hon och jag. Alla ser mig som stark. Ingen förstår. Ingen hör av sig längre. Nästan tre månader efter mammas död droppade min sambo att han inte kände samma för mig längre. Jag blev lämnad i mitt livs största sorg. Har kommit över det någorlunda, men smärtan är så fruktansvärt stark ibland. Ilska, saknad, nästan hat. Känslor jag inte vet vad jag ska göra med. Allt detta hindrar mig från att leva det liv jag vill. Det står mig upp i halsen. Jag känner mig så jävla ensam.

Till gästboksinlägget
4 kommentarer  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">