Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2015-11-01 skrivet av Lotta L

Livet är såhär nu...

Min man gick bort 17/6-2014 efter ngr års sjukdom i cancer, jag tycker vardagen flyter på hyfsat bra men visst tänker man ofta på hur det kunde varit om allt varit som "vanligt".
Jag känner mig ganska ensam även om jag har 2 vuxna pojkar som fortfarande bor hemma många vänner, en del som hör av sig andra inte men det brukar vara trevligt och ses även om det blir jag själv som får ta den kontakten.
Jag själv har inga syskon och mina föräldrar är borta, mamma sen många år och min pappa gick bort 2013.
Mina svärföräldrar finns och även en bror med familj till min man, vi har kontakt men vi har väl aldrig riktigt varit riktigt nära då min man inte va jättenära dom heller.
Iband känns det nästan som om det blir en "tävling" om vem det är mest synd om nu när han är borta.
Saknaden finns ju hos alla som hade kontakt med honom mer eller mindre men här hemma saknas han ju hela tiden varje dag...
Det är trevligt när folk kommer fram och frågar hur det är och hur man mår när man är ute ...

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
2015-10-30 skrivet av Stina

Råd tack!?

Nu är det ett år sen vi satt på sjukhuset, min man var svårt skadad och dog efter 11 dagar. Imorgon är det minnesgudstjänst för alla som gått bort under året...jag vet inte om jag orkar, bor på liten ort och känner folks blickar som jobbiga.
Mina svärföräldrar ska dit och tycker nog att jag och barnen bör gå...
Jag är inte troende och tycker det är tunga årsdagar just nu..
Min man hade inte brytt sig, DET vet jag.
Hur gör jag?

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
2015-10-26 skrivet av HalvKvinna

Varför handlar alla låtar om döden?

Radion spelar nästan bara låtar som handlar om döden... Man blir påmind hela tiden. I somras handlade livet om smörgåstårtor, picknikar, sommarstugan, bada... Nu handlar det om bouppteckning, begravningssten, urnsättning, ångest...! Hur kan en människa bara försvinna och lämna efter sig alla sina grejer och en bunte pengar? Varför la vi så mkt tid på att bråka om pengar? Siffror? Jag hade bott i ett tält med trasor på kroppen om jag bara hade fått ha dig kvar. Shit vad ont det gör att leva vidare och alla som säger att man är såå stark. Tro fan det.. Släng i en människa i en hajtank och säg Oj vad du simmar bra!! Man har ju inte mkt till val som mamma! Men shit vad ont det gör att tänka på dig...

Till gästboksinlägget
3 kommentarer  
2015-10-21 skrivet av Rose-Marie

Det är så tungt!

Nu har det gått 8 månader sedan min man gick bort i cancer och det är så otroligt tungt vissa dagar.
Det är så ensamt och tyst ibland och jag saknar honom så otroligt mycket.
Hur gör man för att orka gå vidare? Vissa dagar är det lättare men så kommer dessa dagar när jag knappt vill gå ur sängen.
Men tack och lov har jag min fina son som ger livet mening.
Det är även bra att skriva av sig här och att prata om detta hemska som har drabbat oss .

Till gästboksinlägget
5 kommentarer  
2015-10-20 skrivet av Stjärnan

Hur orkar man

Det gör så ont i mitt hjärta. Har vissa dagar lusta att bara skrika rakt ut i luften , eller bank hårt i väggarna . Men gör det inte . Vet ej hur jag ska få en vardag ????? . Utan min livskamrat som lämnade oss för 4 månder sedan . Efter 2 års sjukdom i skit cancer . Jag har det svårt att gå framåt känns det som . Fast jag går nig framåt . Hatar tystheten , ensamheten . Har svårt att fatta att jag aldrig får se honom mer kan inte fatta att han är borta ifrån mig och barnen . Hatar att vara i våran gemensamma lägenhet. . Sorgen känns så tung här. Men orkar inte heller vara runt hos vänner . Har många vänner runt omkring mig . Men det hjälper inte mig . Har haft en helt annan vardag runt omkring mig . Med en stor familj . På 2 år har det hänt . Våran son flyttade till sin flickvän 19 år . Dotter på 26 år tog en pojkvän som är helt omölig . Barnbarnetflyttade till sin far . Som dotter på 26 år kom i gemnskap överens med hennes far . En stor sorg för mig . Har en dotter kvar hemma...

Till gästboksinlägget
3 kommentarer  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">