Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2016-02-08 skrivet av ellen

det går aldrig över

sorgen tar aldrig slut, mamma dog i bilolycka men jag förlorat hela mina familj.
allting om min pappa var en lögn, en lögn som mamma la upp för att skydda oss.
egentligen är han en alkis med grov autism som bara bryr sig om sig själv.
jag kan ärligt talat säga att jag inte vill leva men skulle ALDRIG lämna min syskon.
men egentligen är det de enda jag vill.
jag vill till min mamma

Till gästboksinlägget
3 kommentarer  
2016-02-07 skrivet av Halv-Kvinna

Vi andas fortfarande..

Min älskling dog för ett halvår sedan och först nu ser jag solens strålar genom trädmurarna. Sorgen har varit oumbärlig och jag har vägrat ta hjälp av psykologer el piller. Behöver inte förklara för er hur det känns när ångesten tar fysiska former men jag har stått pall. Starkare än starkast när jag tar itu med känsliga minnen, kläder, foton etc. Vägrar bli nedbruten mer och tänker med en iskall min hantera varje jävla jobbig grej som jag har framför mig. Jag andas.. Jag lever.. Min son lever.. Life Will not break Me..

Till gästboksinlägget
4 kommentarer  
2016-02-06 skrivet av Enar Magnusson

Gästbok

Miste min kära gick bort mars 2015. Stor sorg, får gråtattacker ofta. Har blivit ensam kvar efter ett långt liv tillsammans.
Men livet måst går vidare. Har två barn och 4 barnbarn.

Till gästboksinlägget
5 kommentarer  
2016-02-02 skrivet av Anna Ström

Intresse för deltagande i intervjustudie

Hej.
Jag heter Anna Ström och studerar på högskolan i Jönköping. Jag och en studiekollega ska snart inleda vårt examensarbete i psykologi; ”Där sorgen får finnas - Om att skapa en arbetsplatskultur där sorg får existera".

Jag har själv förlorat en anhörig i cancer, och det var efter det som intresset för att forska i detta väcktes. I vår studie kommer vi att göra intervjuer med individer mellan 18-65 år som har förlorat en närstående.

Vår studie syftar till att klarlägga hur sorgeprocessen påverkar återgången till arbetslivet, om sorg leder till utanförskap eller inte, och vilka delar av en arbetsplatskultur som är stöttande respektive svåra i en sådan process. Vår tidigare forskning pekar på vissa specifika svårigheter som just individer som varit drabbade av en närståendeförlust utstår, framförallt i återgången till arbetslivet, och den lyfter även fram vissa saker som avgörande för ett sorgearbete. Vi vill undersöka dessa saker närmare.

Vi söker i första hand efter ...

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
2016-01-28 skrivet av Agge

Varför?

Fick telefonsamtalet som man aldrig i hela sitt liv vill ha. Din pappa är död....Jag minns inte riktigt vad jag sa eller vad som hände dom närmaste timmarna förutom att jag tänkte att dom har ringt fel. Det stod om hans olycka i alla tidningar o även på tv men jag fattade inte att det var han. Tror inte att jag gör det ännu. Han o hans vän hade gått igenom isen o hittats döda många timmar senare. Då vi inte bor i samma stad så tog jag efter några dagar mod till mig o åkte dit. Dom hade erbjudit sig att läsa hans namn i kyrkan innan begravningen o jag kunde inte gå in... Fick den värsta ångestattack jag haft i hela mitt liv. Skakade, hyperventilerade, fick inte fram ett ord, hjärtklappning. Ja allt på en gång. Nu är begravningen i mitten på mars o jag vet inte om jag klarar av att gå på den...vill inte få samma attack igen o inför alla i kyrkan. Jag äter inget vidare o sover inte alls mycket. Känner att jag inte får någon hjälp på VC.. Mitt liv håller på att rasera... Hjälp mig

Till gästboksinlägget
5 kommentarer  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">