Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2015-10-12 skrivet av Robban

Ekonomiska problem!

Min vackra fru dog i mina armar 27/8 2015. Hon hade kämpat ett par år med en elakartad hjärntumör. Hon hade företag inom artisteri, sångpedagogik, musikalartisterier och teater. Problemet är att hon hade inga försäkringar som skulle täcka om något händer henne. Det var inte hennes grej att tänka i framtiden.
Vi var ihop i drygt 2 år och gifte oss i Las Vegas USA 6/2 2015. Hon var född och uppvuxen i Las Vegas.
Nu står jag här själv helt utan något från henne. Sjukpenning stängs av från den dagen hon dog. Vi hade bott för kort tid ihop för att någon pensionsmyndighet kan hjälpa. Jag hamnar helt på bar backe med begravnings och juristkostnader på ca 35,000 och förlorat all inkomst från henne.
Är det någon som har ett förslag på vad jag ska göra?
Jag har blivit av med mitt nya jobb pga att jag han knappast börja på det nya jobbet innan min fru blev riktigt dålig och jag valde att vara hemma med henne.
Jag är för första gången i mitt liv riktigt orolig för min ekonomi!
Kan någon...

Till gästboksinlägget
2 kommentarer  
2015-10-11 skrivet av Mikael

Saknar mina nära och kära.

Hej på er.
23/12-15 är det 20 år sedan min mamma gick bort.
21/4-96 gick min ena bror bort på sjukhuset.
Ett tag senare gick barnens gammel mormor och morfar bort.
Lite senare gick barnens gammel farmor bort och lite senare syrrans svärmor.Min pappa gick bort okt-98.
-01 gick min mormor och morfar bort.
-03 gick 2 av mina bästa vänner bort i en trafik olycka.
+ en mycket annat kämpigt.
Just då fattade jag inte riktigt hur jag mådde utan det gick som i ett rus hela dagarna.
Idag fattar jag knappt hur jag orkade då men jag gjorde det och idag mår jag bra men saknade är stor efter alla.
Kämpade på och gjorde rutiner på det som måste funka varje dag.Lämna barnen på dagis mm.
Jobbade mycket på egen hand med min sorg men var flera ggr till en mycket bra kurator där jag använde henne som bollplank hur jag skulle göra så jag skulle må bättre.
Samtal om det jobbiga det hjälper.Dela det jobbiga med någon eller några du har förtroende för så känns det mindre tungt.
Ge dig små d...

Till gästboksinlägget
5 kommentarer  
2015-10-11 skrivet av Mia

Ensam

Många känner nog igen sig i känslan av ensamhet, både som anhörig och drabbad. Rädsla, sorg och skam. Att se sina barn må dåligt utan att kunna göra något åt det måste vara fruktansvärt! Har jag gjort något fel, kunde jag gjort något annorlunda? Psykisk ohälsa är idag den stora folksjukdomen. Borde vi inte kunna stötta varandra i stället för att lida i det tysta? Min önskan är att ingen ska behöva stå där ensam.

Kan vi inte tillsammans visa att det är ok att inte må bra, att vi stöttar varandra i ställer för att döma. Vill du vara med? Gör ditt eget smycke med texten ”aldrig ensam” (valfritt smycke och utseende). Ta gärna kort på din kreation och maila till mig. E-mail: mia2@home.se

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
2015-10-10 skrivet av Lena

Att förlora ett barn

Min dotter var bara 19 år när hon valde att ta sitt liv. Den 15/8 2015 upphörde livet för henne men även för mej och hennes pappa. Varje minut saknar jag henne, längtan river i min kropp efter att få se henne, tala med henne och att få hålla om henne och rädda henne från det som gjorde att hon valde att ta steget att avsluta sitt liv. Varför, är den frågan jag ställer men aldrig kommer få svar på. Försöker tänka på att hon ändå gav mej 19 år med fina och härliga minnen men det är så svårt att tänka på ett liv utan henne. Hemmet har blivit så tyst. Saknaden är så svår! Hur lever man vidare efter att man förlorat ett barn?

Till gästboksinlägget
4 kommentarer  
2015-10-08 skrivet av Rebecca

Min döda pojkvän

jag kan inte hjälpa mig själv längre. För ca en månad sedan så föll min livs kärlek från min balkong. Och nu orkar jag inte längre, känns inte som att det finns någonting som kan hjälpa mig. Jag har planerat hela bregravningen som hölls i måndags. Men nu då, vad gör man nu? Allt är tomt och jag känner inte att det finns någonting jg vill göra, det finns ingenstans som känns som hemma. Det finns ingen jag vill träffa. Det finns ingenting jag vill utöver att träffa min pojkvän. Jag förstår inte hur jag ska kunna leva utan honom. Han skulle fyllt 24 år i måndags på begravningen. Det finns ingen annan än honom som kan trösta mig

Till gästboksinlägget
2 kommentarer  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">