Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2018-01-26 skrivet av Madeleine

Min älskade Thomas

Min älskade Thomas förolyckades i skogen 2017-12-23 då han fick en gran över sig när han röjde.

jag och hans bror hittade honom, vi lyckades få loss honom under granen och vi kunde påbörja hjärt och lungräddning tills räddningspersonal var på plats.

Klockan 12:30 på sjukhuset fick vi beskedet att Thomas 34 år avlidit.

Vi väntar vårt första efterlängtade barn som vi kämpat så i flera år för att få till världen i februari. Nu får han inte vara med om det. Så grymt och orättvist på alla sätt!

Jag hoppas jag ska finna styrka och klara mig igenom det här!
Vårt lilla barn får bli min räddning!

Till gästboksinlägget
4 kommentarer  
2018-01-26 skrivet av Elisabeth

Min kära pappa.

Min kära pappa har valt att sluta sitt liv på egen hand. 62 år gammal med två döttrar, två små barnbarn, en underbar ny kärlek vid sin sida, fungerande företag, gott boende och i övrigt frisk så sveks han i början av året av vården och en vecka senare orkade han inte längre. Jag är så arg och förtvivlad. Besviken på psyk som valde att skicka hem en självmordsbenägen man med ett recept på sömnhormon i handen, arg på pappa som lämnar mig i mitt egna personliga helvete när han visste att han var den enda som kunde hjälpa mig lite, avlasta mig en smula nu när den andre mannen i mitt liv svikit och lämnat mig i ruinerna av vad som en gång var mitt hjärta. Nu står jag här själv med oändlig sorg och ett liv i bitar. Så mitt i sorgen ska jag ta hand om oändligt pappersarbete, ordna begravning, dödsannons, bouppteckning, ordna med gode man-skap, redovisa företagen, säga upp ett helt liv samtidigt som jag ska orka ta hand om mina två blöjbarn ensam. Jag är konsumerad av sorgen. Men har inget ...

Till gästboksinlägget
3 kommentarer  
2018-01-26 skrivet av Elisabeth

Min kära pappa.

Min kära pappa har valt att sluta sitt liv på egen hand. 62 år gammal med två döttrar, två små barnbarn, en underbar ny kärlek vid sin sida, fungerande företag, gott boende och i övrigt frisk så sveks han i början av året av vården och en vecka senare orkade han inte längre. Jag är så arg och förtvivlad. Besviken på psyk som valde att skicka hem en självmordsbenägen man med ett recept på sömnhormon i handen, arg på pappa som lämnar mig i mitt egna personliga helvete när han visste att han var den enda som kunde hjälpa mig lite, avlasta mig en smula nu när den andre mannen i mitt liv svikit och lämnat mig i ruinerna av vad som en gång var mitt hjärta. Nu står jag här själv med oändlig sorg och ett liv i bitar. Så mitt i sorgen ska jag ta hand om oändligt pappersarbete, ordna begravning, dödsannons, bouppteckning, ordna med gode man-skap, redovisa företagen, säga upp ett helt liv samtidigt som jag ska orka ta hand om mina två blöjbarn ensam. Jag är konsumerad av sorgen. Men har inget ...

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
2018-01-22 skrivet av Therese

Hur ska jag stå ut

Min älskade make, bästa vän och stora kärlek dog i en massiv hjärtinfarkt lördagen den 4 November 23:55.
Jag förstår inte hur jag ska kunna leva vidare.

Till gästboksinlägget
4 kommentarer  
2018-01-20 skrivet av Dan

Skuldkänslan

Sorgen är en sak, saknaden en annan. Men skuldkänslan?

Jag kan inte beskriva Carins sista minuter, för mig var det timmar. Hennes ansikte påminde mest om den norska tavlan Skriet . Jag försökte få hennes ögon att blinka men dom for upp igen. Jag vet inte hur länge det varade men minst fem-tio minuter. Under denna tid kände jag mig som en stor svikare, Carin väntade sig att säga god natt och sedan somna, istället fick hon ett helvete sin sista tid. Mitt i fasan viskade hon med kristallklar röst ” Detta trodde jag aldrig ”.
Jag kramade henne när hon kippade efter luft och jag såg när pulsen på halsen försvann och hon äntligen fick frid. Jag la henne på plats och försökte stänga ögonen men dom öppnades igen. Jag tryckte på larmknappen och in trippade damen med en spruta och sa med sin brytning Har du ont Carin? . Jag stirrade på henne och sa att Carin var död. Är hon död? Vilken tid? . Sa åt henne att hämta en läkare som kunde dödförklara.
Nu började magsaften rinna ur Carins ...

Till gästboksinlägget
4 kommentarer  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">