Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2018-06-30 skrivet av

Sätta ord på känslan

Efter att förlorat min älskade med hela livet framför sig känns så orättvist. Vi har ett litet barn som jag älskar över allt annat. Jag vill inte dö och lämna min dotter och jag vill inte dö för att jag mår dåligt, eller dåligt mår jag av sorg och saknad såklart. jag har på något vis lärt mig att känna lycka ihop med min dotter och andra jag bryr mig om även om sorgen och saknaden är djup. Men ändå så skulle döden för mig inte spela någon roll om det inte vore att jag hade ett barn. För att leva samtidigt som alla framtids tankar och planer inte finns. Att leva i nuet som alla säger är bra, känns bara så konstigt. Att inte veta hur man ska leva för man saknar den man älskar så mycket. Att veta att även om man har fina dagar med sitt barn och övrig familj så gör det ont när kvällen kommer och här ligger man själv och bara önskar att han ska komma tillbaka och hålla om mig, för då hade nuet känns bra. Men nu är det bara ett tomrum som ligger i kroppen under dagen och känns så tydligt...

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
2018-06-28 skrivet av Smulan

Gunilla!

Jag beklagar det fruktansvärda som har hänt dig och dina barn. Döden är verkligen hemsk! Jag förlorade en mycket nära och kär vän för 15 månader sedan. Jag trodde inte jag skulle överleva. Sorgen och saknaden var outhärdlig.
Jag grät varje dag i över 1 års tid. MEN det enda man kan göra är att gå rakt igenom sorgen. Man kommer inte undan! Ta en dag i taget! Gråt! Prata med goda vänner om det. Sök hjälp hos kurator, psykolog, präst etc. Och det viktigaste!
Umgås så mycket du bara orkar med dina barn. Kom ihåg atr du bara måste ta dig vidare för deras skull. Tillsammans är man stark!
Kram!

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
2018-06-23 skrivet av Lena

Inlägg som inte passar på vår sida

Hej, jag heter Lena,
Jag har vid flera tillfällen ringt till Vimils telefon när det varit/ är opassande inlägg på denna sida och möts av en telefonsvarare.... Tyvärr känns det som att de enda som gäller är att vara med på Facebook. Alla är inte det.
Ni som är ansvariga måste frångå Facebook och titta till denna sida i bland och även svara på medlemstelefonen. Jag vill inte vara negativ, men så är det.

Till gästboksinlägget
3 kommentarer  
2018-06-19 skrivet av Lillian Silfverduk

VIMIL i Almedalen

VIMIL finns tillsammans med SAMS medlemsorganisationer på plats under Almedalsveckan 1-5 juli. Jag finns i tält H308 på Cramérgatan vid Biblioteket.
Vi möts under parollen: Det är friskt att sörja - Hur kan vi förbättra villkoren för efterlevande.
Vi genomför flera seminarier bla.
- Filmen Efter Inez- om sorg och kärlek 2/7 kl 13
- Hur kan flexibel sjukskrivning hjälpa efterlevande att ta sig igenom sorgen 4/7 kl 10.15
- Att finna balans mellan hopp och hopplöshet 4/7 kl 13.30
Läs mer i Almedalsprogrammet.
Du är välkommen att träffa mig i tältet eller till något av våra seminarier / Lillian Silfverduk

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
2018-06-08 skrivet av Elisabet Tjärnlund

Hur kan glädje bli så sorgesamt

Fick en sådan speciell känsla ikväll.Tack och lov har jag en vän som jag funnit via Vimil som jag kunde prata lite om dessa tankar. Men behöver ändå skriva av mig.

Hur kan det komma sig att jag mitt i en stund av glädje och lite lycka känna en så oerhörd saknad som förtar all glädje. Jag hittade en stund där jag kände glädje och lite lycka och kände att livet ändå var ganska bra. Det var på min fina balkong, solen lyste och värmde mig och mina blommor, mådde bra i värmen. Jag åt middag för första gången på min nya balkong och en så oerhörd saknad övermannade mig och gjorde mig så oerhört ledsen och jag kände en obeskrivlig saknad av min älskade Pelle. Jag hade möjligheten att ringa en vän i Vimilfamiljen och hon lyssnade på mig. Tack för det kära AnnBritt och tack Vimil för att ni finns och ger oss alla möjighet att få känna och få förståelse för våra känslor.
Må gott alla i vår/sommarvärmen och så skönt att veta att vi finns för varandra.

Till gästboksinlägget
4 kommentarer  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">