Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2019-05-19 skrivet av Sabina

SEX MÅNADER - OCH SEN DET HÄR?

Vi gick i ide tillsammans hela vintern. Vi skapade en oas av fantastiskt samförstånd, kärlek och frihet. Här kunde vi vara oss själva och trivas, laga mat och prata om våra drömmar. Jag älskar hur fin och mjuk du var, så ärlig och blottande av din person. Så stark i din skörhet. Jag hade väntat på någon som dig.

Tack för att jag fick lära känna dig. Tack att du lyssnade. Tack för att du såg. Tack för att du delade med dig av dig själv. Tack för att vi fick finnas tillsammans i vår oas. Med bara ögon för varandra.

Förlåt att jag inte kunde hjälpa dig med din sorg. Förlåt att jag inte kunde gråta dina tårar. Förlåt att jag inte tog dig i handen och ledde dig rätt när din sorg gjorde sig påmind. förlåt.

Jag saknar att pussas med dig. Jag saknar vår oas. Jag saknar att höra dig prata. Jag saknar din dialekt. Jag saknar din kropp. Och jag saknar din blick.

Efter sex månader ser jag dig för sista gången. Du är där men du rör dig inte. Du ligger där, men du hör mig inte. Du k...

Till gästboksinlägget
2 kommentarer  
2019-05-13 skrivet av Mimmi

Tröstlöst...

Vi alla som uttrycker vår sorg , ensamhet, ibland ilska, över att ha hamnat i den situation vi nu befinner oss, uttrycker även vår starka, innerliga längtan efter en kär person.
Men ... längtan är ett tillstånd där man väntar på något bra eller gott, ett möte, en person, något som är positivt !
I vårt fall är det ju alldeles förskräckligt, för vi längtar efter något som vi vet ALDRIG kommer att inträffa !

Det känns så tröstlöst .....

Till gästboksinlägget
2 kommentarer  
2019-05-11 skrivet av Mimmi

Dålig prognos .....

Jag vill inte se den ljusa klara dagen ,jag vill ha skymning .
Jag vill inte se solen, jag vill ha mörker
Jag vill inte se alla vårblommor,jag vill se höstlöv .
Jag vill inte se glada par på uteserveringar, jag vill se en ensam person på en park bänk
Jag vill inte se glada par shoppa ihop till fredagsmyset, jag vill se en person som köper 1 kanelbulle.
Jag vill ingenting längre, och jag misstänker att det kommer att fortsätta såhär.
Enligt forskningen är "vår " typ av situation ytterligt allvarlig.
Att förlora kontakten, inte ha stöttande nätverk, att ha känslan av att inte behövas längre, att hamna utanför den gemenskap man hade tidigare med vänner , grannar, släkt. Ensamheten är farlig. Tillståndet förkortar livet ganska exakt på samma sätt som för stor rökare, cancerpatienter mm.
Jag vet inte , men det känns som om det stämmer, jag förstår inte hur jag skall kunna fortsätta och varför.

Till gästboksinlägget
14 kommentarer  
2019-05-01 skrivet av Linda

Jag skulle ju inte bli bitter...

Igår vandrade jag i den skira, ljusgröna grönskan. Ensam. Tänkte på hur förälskade vi var varje vår, som tonåringar nästan. Överallt ser jag lyckliga par. De håller om varann, håller handen, ser ut att ha det bra. Och varje, jag menar verkligen varenda, gång blir jag så ledsen över att bli påmind om min ensamhet. Ja, jag blev faktiskt arg på min man igår. Eller rättare sagt arg på sjukdomen som tog hans liv. Jävla cancer! Jävla kärlekssorg!! Jag som inte skulle bli bitter kan inte låta bli att störa mig på alla jävla förälskade par. Förlåt. Men varför var just min man tvungen att dö? Han var ju mitt livs kärlek. Kunde inte nån av de andra svinen jag levt med dött istället?? Nu förstår jag varför min gammelfarmor grät nästan varje dag fram till sin död. Hon längtade efter sin man så som jag gör nu. Visst var hon en glad och skämtsam filur men det var uppenbart att sorgen märkt henne. Jag blev änka i relativt unga år, hur länge ska jag leva i längtan efter min man? Hur ska jag stå ut?...

Till gästboksinlägget
16 kommentarer  
2019-04-28 skrivet av Catrine

Brunch Madame Moustache

Vill bara tacka för en trevlig brunch idag på Madame Moustache i Helsingborg. Det var min första Vimil träff och jag kände mig varmt välkommen. En väldigt trevligt initiativ av Ann-Kristin och Yvonne. Ser fram emot nästa tillfälle och fler nya kontakter.

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">