Till Gästboken  |  Skapa kommentar
2018-02-07 skrivet av Anna

Min mamma gick bort för sju månader sen.
När doktorn ringde på morgonen och sa att du gått bort frös jag till is.
Jag va inne på sjukhuset och såg dig ligga där i din säng så vacker.
Du va fortfarande varm och du va så vacker.
57 år hann du bli, innan jag gick så kysste jag dig på kinden och gav dig en kram.
Jag skötte allt som hade med begravningen att göra och hade inte tid att tänka.
Vid jul/nyår rasade jag ihop och bara grät.
Fick höra av min släkt att jag inte skött mamma och de va inte sant.
Jag gjorde allt jag kunde och med 3 barn kämpar jag med en egen sjukdom.
Jag saknar mamma så och jag är 33 år gammal men mamma va min bästa vän.
Vi visste att mamma va sjuk och det hade mamma varit i minst 10 års tid.
Barnbarnen är 3,8,9 år gamla och de saknar mormor mer en någonsin 😢
Jag och min äldsta sänkte ner mamma i sin grav, mamma hadr urnsättning och jag va helt stom.
Hade sett framemot att du skulle få se barnbarnen växa upp och du va alltid så lugn.
Du kämpade och kämpade men tillslut orkade inte din kropp mer.
Jag vet att du ha det bättre och jag kommer aldrig glömma dig.
Min ångest är tillbaka och jag kommer inte till ro.
Jag känner mig så värdelös och nedvärderad av min släkt.
Ingen har ringt på dessa 7 månader hur jag mår eller min familj.
Ingen brytt sig, alla vänner försvann och är helt ensam i min sorg.
Jag vet inte längre hur jag ska orka men kämpa varje dag för mina barns skull.
Du va min älskade mamma och kommer aldrig glömma dig sålänge jag lever och minns ❤😢

Det finns ännu inte någon kommentar till detta gästboksinlägg
 
Skapa kommentar    
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">