Till Gästboken  |  Skapa kommentar
2018-11-09 skrivet av Lisa

Kära alla ni som kämpar,
Läser alla inlägg här och känner hur varje ord tränger in i mig. jag lider så med er alla. Jag har en fråga till alla er som kämpat länge med sorg och saknad, alla säger att saknaden och sorgen förändras. Hur? Kan ni andas utan att det känns jobbigt, kan ni känna glädje, kan ni le? Kan man hitta acceptens för det som hänt? Känner ni att ni hittar kraft att göra det bästa av livet för att de inte längre kan? Hur hittar man ro i själen? Var hittar man kraft? Min man gick bort 34 år gammal för drygt ett halvår sedan och vi har två små barn. Nu när initiala chocken lagt sig och dimman lättat så känner jag att jag faller djupare i sorg för varje dag som går. Vi kämpar och kämpar men det stora svarta tomma hålet efter honom gör att ingenting känns njutbart eller kul. Hur gör man?

Visa kommentarer:
  2018-11-09 skrivet av  KK   |  
Du sätter precis ord på det jag känner.
Jag är nog fortfarande i chocken, även fast det är fruktansvärt verkligt. Mina svärföräldrar säger det är ofattbart. Jag blir så arg när jag hör det att jag skulle vilja nita dom.. Det är fruktansvärt fattbart för mig och barnen som går hemma i huset, det är tomt, jag väcker barnen, jag gör frukost, jag får i väg dom till skola och förskola, jag hämtar, jag nattar, jag tröstar.... jag jag jag.... det är fruktansvärt tydligt att han inte längre finns hemma.

Hur gör man undrar jag också
  2018-11-09 skrivet av  Monika   |  
Lisa! Ledsamt det som hänt dig o dina barn . Själv miste jag min sambo 16 maj han omkom på sitt jobb när han föll ner i en kraftdamm. Han var 59 år kunde haft många år kvar att leva . Vi skulle flytta nu i början av december till en helt nybyggd lägenhet. Nu får jag göra det själv och det känns jobbigt utan honom . Jag trodde vel aldrig att han skulle kunna dö på sitt jobb . Det här med sorgen så tycker jag att det blivit värre saknaden o ensamheten är jätte jobbig . Bara tanken på att han aldrig mer kommer hem är tufft . Känna glädje är svårt . Livet kommer ju aldrig mera bli som det var . Det är en jobbig väg att gå vidare men jag hoppas att det kommer bli lättare längre fram . Min son sa för ett tag sen till mig att nu är det ett öppet sår som blir till en sårskorpa och sedan till ett ärr.
Många styrkekramar till dig .

  2018-11-09 skrivet av  Lina   |  
Har precis samma funderingar. Min man dog för snart 4 mån sen av en allergisk chock mot antibiotika. Han blev 39 år. Funderar på hur det kan hända att man dör så ung, från ingenstans.
Jag går som en robot o gör allt som ska göras, försöker räcka till allt. Våra barn är 6 o 9. För mig är acceptans att säga att nåt är ok och det kommer jag aldrig att tycka om detta. Han skulle ha varit här med oss, det är det enda som är ok. Funderar när hela jag egentligen kommer att fatta att han aldrig mer kommer hem. Blir rädd vid tanken. Kan önska mig vad som helst men det enda jag vill ha går inte att få.
  2018-11-09 skrivet av  Anika   |  
Jag heter Anika Sjobers, jag bröt upp förhållandet med min man efter en stor kamp. Han sa att det var över oss och att han aldrig kommer att ta mig tillbaka igen efter att jag avslutat saker med honom många gånger vi hade kamp och kom tillbaka men den här gången var det hemskt. Jag förstod bara att han var kärlek i mitt liv efter att jag förlorat honom.
Jag vill ha honom tillbaka men jag vill inte heller skada honom igen. Jag var inte säker på hur jag ens kan få honom tillbaka, verkar som att han går vidare med en annan dam.
Jag kom över en kommentar online, jag läste på blogginlägg av en dam från Sverige som heter Ulrika, hon gav ett vittnesbörd om hur hon återvänder tillbaka till henne efter 2 år av separation, hon lämnade efter en e-postadress {dr.oduduwaspellcaster@gmail. com} hon vittnade om att en andlig healer som heter Oduduwa lunchade en stavning på hennes vägnar.
jag skickar ett mailmeddelande till samma e-postadress och jag förklarar alla mitt äktenskapsproblem, Oduduwa lovar att återvända tillbaka till min man inom 2 dagar, jag gav i ett försök och till min största överraskning hände det exakt som han har lovat. min man ringde mig på telefon med okänt nummer, ber om ursäkt och fixa ett datum att träffas.
vi gjorde och idag lever vi lyckligt tillsammans som en familj. jag är greateful. tack vare den här stora mannen. Jag var först med rädsla för tvivel, men jag ger det ett försök och det fungerar för mitt gott. Jag är säker på att det här kommer att fungera för dig också, 100% säker.
Den mest effektiva kärleksstavningen från Oduduwa Temple of Solution
Alla stavar kastade inom 84 timmar med omedelbart resultat av telefonsamtal från min man några dagar efter att kärleksspell hade lunchats i luften. kan få snabb jobbpromotion med magisk stavning, magisk stava för berömmelse, makt och rikedom, stava för att sluta skilja sig, stava för att hitta sann kärlek. voodoo-spell för GOOD-LUCK framgång, stava för att bota och läka cancer sjukdomar. snabb och stark erektion hos män, kvinnlig frukt av livmodern för att ha barn.
Kärleksspell för att rädda ditt äktenskap från en annan kvinna. Stava till WIN Sport GAMES
Kontakta email: dr.oduduwaspellcaster@gmail.com
 whatsapp nummer: +2348109844548
  2018-11-09 skrivet av  Anika   |  
Jag heter Anika Sjobers, jag bröt upp förhållandet med min man efter en stor kamp. Han sa att det var över oss och att han aldrig kommer att ta mig tillbaka igen efter att jag avslutat saker med honom många gånger vi hade kamp och kom tillbaka men den här gången var det hemskt. Jag förstod bara att han var kärlek i mitt liv efter att jag förlorat honom.
Jag vill ha honom tillbaka men jag vill inte heller skada honom igen. Jag var inte säker på hur jag ens kan få honom tillbaka, verkar som att han går vidare med en annan dam.
Jag kom över en kommentar online, jag läste på blogginlägg av en dam från Sverige som heter Ulrika, hon gav ett vittnesbörd om hur hon återvänder tillbaka till henne efter 2 år av separation, hon lämnade efter en e-postadress {dr.oduduwaspellcaster@gmail. com} hon vittnade om att en andlig healer som heter Oduduwa lunchade en stavning på hennes vägnar.
jag skickar ett mailmeddelande till samma e-postadress och jag förklarar alla mitt äktenskapsproblem, Oduduwa lovar att återvända tillbaka till min man inom 2 dagar, jag gav i ett försök och till min största överraskning hände det exakt som han har lovat. min man ringde mig på telefon med okänt nummer, ber om ursäkt och fixa ett datum att träffas.
vi gjorde och idag lever vi lyckligt tillsammans som en familj. jag är greateful. tack vare den här stora mannen. Jag var först med rädsla för tvivel, men jag ger det ett försök och det fungerar för mitt gott. Jag är säker på att det här kommer att fungera för dig också, 100% säker.
Den mest effektiva kärleksstavningen från Oduduwa Temple of Solution
Alla stavar kastade inom 84 timmar med omedelbart resultat av telefonsamtal från min man några dagar efter att kärleksspell hade lunchats i luften. kan få snabb jobbpromotion med magisk stavning, magisk stava för berömmelse, makt och rikedom, stava för att sluta skilja sig, stava för att hitta sann kärlek. voodoo-spell för GOOD-LUCK framgång, stava för att bota och läka cancer sjukdomar. snabb och stark erektion hos män, kvinnlig frukt av livmodern för att ha barn.
Kärleksspell för att rädda ditt äktenskap från en annan kvinna. Stava till WIN Sport GAMES
Kontakta email: dr.oduduwaspellcaster@gmail.com
 whatsapp nummer: +2348109844548
  2018-11-09 skrivet av  Laila   |  
Jag är betydligt äldre än er men jag gjorde denna resa. Min man, pappan till mina barn dog 1989. Han han precis fylla 30 år och dog av cancer. Det tog ca 6 månader från upptäckt tills han dog och de tre första månaderna sa man att detta skulle lösa sig han skulle blir frisk. dottern var 7,5 år och sonen föddes på sin pappas begravningsdag en vecka efter att han dog. Det var en chock alltihopa. Jag var 27 år gammal. Sonen var ofta sjuk de första fyra åren (öronbarn) så allt hängde på mig det var svårt att få hjälp och det jag mest kommer ihåg är den fruktansvärda tröttheten och smärtan och sorgsenheten. Det fanns i princip inget som var roligt.Jag kan inte säga att jag tycker det går över men man lär sig leva med det man gläds åt andra saker även om det alltid finns en person som saknas.Och det återkommer ju hela livet med jämna mellanrum när barnen tar studenten gifter sig, när man får barnbarn. Sonen har ju en annan bild av sin pappa eftersom de aldrig träffades, så hans saknad är annorlunda. Trots allt gick livet vidare och jag var ju det enda barnen hade så det kändes aldrig som det var något val att lägga sig ner och bryta ihop. Men det fanns nätter vid jul och födelsedagar när jag satt o grät efter att barnen lagt sig över hur hopplöst allting kändes. Efter 6 år träffade jag en annan man som jag varit särbo och sambo med under 20 år. Och han klarade av att jag hade detta bagage, barnen tyckte om honom och han var förstående och blev mitt livs stora kärlek med tiden. Tyvärr blev han sjuk i cancer och dog för 2,5 år sedan. Denna gång är det ännu tyngre. Och då går det ändå bättre nu än det gjorde från början.Men går över känner jag inte att det gör. Som sagt hela det liv man byggt upp tillsammans försvinner ju, alla planer, gemensamma drömmar och det är inte lätt och det tar tid att hitta nya drömmar, nya planer tillsammans med sina barn (eller någon annan)för att kunna gå vidare.Det jag lärt mig om mig själv är att man är väldigt ensam innerst inne, andra människor tycker synd om en men förväntar sig att man ska gå vidare mycket tidigare än vad jag kan tänka mig. Jag trodde inte att jag skulle kunna gå vidare förra gången heller men gjorde ju faktiskt det när det kändes rätt för mig. Den här gången tror jag inte heller att jag kan gå vidare och har för stunden accepterat detta och vill inte heller gå vidare, men det får bli vilket som, barnen har jag ju kvar och de vill ju i alla fall ha en mamma när det nu är det enda som finns. Stryrkekramar till er alla och kämpa vidare i er egen takt. Förhoppningsvis har livet mer att erbjuda även om det inte känns så just nu.
  2018-11-09 skrivet av  Mirjam   |  
Jag undrar samma sak. Det är för hans skull jag ens försöker orka. Min make blev bara 39 år.
Kändes konstigt att kunna påbörja en sorgeprocess medan han fortfarande fanns, för så var det på ett konstigt sätt och ändå inte.
Att få beskedet att cancern är tillbaka ännu en gång och att det inte går att göra mer.
Så orättvist som han kämpat sig tillbaka gång på gång. Nu har jag inte längre min bästa vän kvar.
Vill bara ha honom tillbaka!
  2018-11-09 skrivet av  Laila   |  
Jag hade också mycket konstiga tankar under sjukdomstiden, och sorgeprocessen började redan under sjukdomen nu den sista gången. Vi fick beskedet den 16 juli 2015 att tyvärr gick det inte att operera cancern hade växt in i ett blodkärl till hjärtat och gick inte att operera bort. Det fanns bara viss broms. Min älskling dog i 3 januari 2016. När vi fick beskedet att han inte skulle överleva detta, tittade han på mig och sa stackars dig ska du behöva gå igenom detta en gång till. Och jag tänkte hur orkar han tänka på mig och jag vet att jag sa att det löser sig säkert på något sätt. Men det känns inte så. Sjukdomstiden olika dagar när vi gjorde något känns väldigt kristallklar men jag tror att man samlar minnen man vill ju verkligen inte att det tar slut. Och det är offatbart att man inte kommer att träffas mer här och nu.
  2018-11-10 skrivet av  Yvonne   |  
Hej på er!
Jobbar idag,det börjar funka lite bättre att jobba nu,jag får ha tankar på nåt annat. Men sista veckan har varit tung. Började i samtalsgrupp i onsdags kändes bra få dela tankar med dom I ungefär samma situation. Hur går det Mirjiam? Livet känns tufft och skört är det. Jag försöker tänka på de fina minnena vi hade. Och barnen är ett otroligt stöd men de ha ju sin sorg. Men ändå för mig som livssituation ändrades mest. Jag bävar för julen och alla helger runt där. Hur känner ni? Kram!
  2018-11-10 skrivet av  Yvonne   |  
Hej på er!
Jobbar idag,det börjar funka lite bättre att jobba nu,jag får ha tankar på nåt annat. Men sista veckan har varit tung. Började i samtalsgrupp i onsdags kändes bra få dela tankar med dom I ungefär samma situation. Hur går det Mirjiam? Livet känns tufft och skört är det. Jag försöker tänka på de fina minnena vi hade. Och barnen är ett otroligt stöd men de ha ju sin sorg. Men ändå för mig som livssituation ändrades mest. Jag bävar för julen och alla helger runt där. Hur känner ni? Kram!
  2018-11-10 skrivet av  Mirjam   |  
Det går upp och ner, sorgen, tystnaden, tomheten och ensamheten. Kan nog inte påbörja en sorgegrupp förrän tidigast januari eftersom de redan har träffats så många gånger den som pågår nu.
Att fortsätta någon slags vardag utan min make känns bara ensamt. Vi pratade ju om allt tillsammans.
Försöker tänka på alla fina minnen.
Inte enklare av att jag miste honom på min 35 års dag.
Jag ville bara hoppa över den dagen, kände på mig att det kunde bli just då. Året innan var sista återigen långa, operationen såklart på min födelsedag och ett år senare somnade han in.
  2018-11-10 skrivet av  Mirjam   |  
Får tänka att vi fick en fin vår och sommar tillsammans ändå och ville hinna med så mycket!
Vi kom ändå iväg på en hel del och om inte annat fick andra komma till oss istället!
  2018-11-11 skrivet av  Maria   |  
Till Laila. Jag tänkte just idag att hela ens liv blir ju förändrat. Min tvillingbror och mamma och pappa är borta. Tycker julen kommer bli hemsk pga andra släktingar som är känslokalla och inte bryr sig. Det är inte lätt. Men man hoppas ju på att få må bättre. Men så har man den kalla årtiden hängande över sig. Kram och på något sätt måste man kämpa på.
  2018-11-12 skrivet av  Laila   |  
Till Maria. Vi är inte heller så många, mina föräldrar dog för några år sedan men jag har mina barn och en bonusson med familj så på något sätt löser det sig. Men jag ser ju inte fram emot ledigheten på samma sått som tidigare. Vi hade ju våra traditioner och dem blir ju inte av mer. Man får försöka hitta något nytt sätt att hantera det när nu livet inte blev som man ville. Vi ville ju bli gamla tillsammans men så blev det inte.
  2018-11-13 skrivet av  Yvonne   |  
Katarina Ingrid och Monika, vart tog ni vägen? Hur går det för er?
  2018-11-13 skrivet av  Monika   |  
Hej Yvonne! Tack för att du undrar hur det går . Jag håller på och packar . Jag tycker det är jobbigt så många minnen . Har inte börjat plocka med min sambos kläder och saker än . Om ca tre veckor flyttar jag . Har varit förkyld i två veckor men nu har det gått över . Hur käns det att flytta till en ny lägenhet. Var det jobbigt att lämna den gamla där du och din man bodde tillsammans. Jag undrar också vart Katarina och Ingrid tagit vägen . Saknar er hoppas allt är bra med er . Kramar till er alla tre .
  2018-11-13 skrivet av  Ingrid   |  
Hej Yvonne och Monica!
Min kära mor har varit dålig så jag har hjälpt henne på olika sätt, nu mår hon lite bättre. Tycker det var jätte tufft på Alla helgons helg, både på Lördagen och Söndagen! Saknar min man så jag håller på att gå sönder! För mig är sorgen svårarare att hantera för var dag som går. Ska få mer professionell hjälp med detta, för det tär på en att må så här dåligt! Härligt Yvonne att höra att du kunnat jobba, tror det kan skingra tankarna lite, och hoppas Monica det kommer gå bra med flytten. Jag hoppas Katarina mår bra, saknar henne också! Massa styrkekramar till Er och alla andra här/Ingrid
  2018-11-14 skrivet av  Yvonne   |  
Monica! Ja flytta till en ny lägenhet var tufft. Men kändes ännu värre att bo kvar. Eftersom alla minnena ramlade över mig då, så fort jag kom innanför dörren. Jag börjar trivas i min nya lya,men tomt overkligt konstigt. Hoppas det går bra för dig.
  2018-11-14 skrivet av  Yvonne   |  
Monika,jag kunde inte ens titta på hans kläder och div.saker. Jag blundade och på allt i påsar och kartonger. Usch va jobbigt.
  2018-11-14 skrivet av  Monika   |  
Yvonne! Ja alla minnen finns . Vi flyttade till den här lägenheten i dec 1998. Så det är väldigt tomt här utan honom jag saknar honom varenda dag . I helgen så fick jag hjälp av min yngsta son o hans flickvän att köra sånt som skulle kastas till soptippen tog då med min sambos rakapparat den är det enda jag kastat som är hans . Kommer att ta med mig några klädplagg som är hans när jag flyttar o lite andra personliga saker . Resten av kläderna kastar jag vill inte att någon annan ska gå runt i hans kläder . Tror inte han hade velat det heller . Det är ju inget man frågar varandra om du dör vad ska jag göra med dina kläder. Bra att du trivs i din nya lägenhet . Jag hoppas att jag också kommer att göra det . Men jag kan inte känna den glädjen jag kände förut innan allt hemska hände . Det var ju han o jag som skulle flytta . Så det är tufft som du också skrev . Kram . Hoppas få höra något från dig också Katarina o att allt är bra med dig .


  2018-11-14 skrivet av  Lisa   |  
Tack alla för kommentarer och att ni delar med er av era tankar och erfarenheter. Går det någonsin att förstå att de aldrig mer kommer tillbaka. Kk, förstår precis vad du menar, alla andra nära sorgen (svärföräldrar, syskon etc,) lider givetvis men det är bara vi som lever med sorgen varenda minut varje dag. De försöker bearbeta sin sorg och vi som är närmast försöker överleva. Lina, känner igen mig i liknelsen med robot, barnen är 3 och 5, försöker bara få allt att funka och känner mig alltmer utmattad för varje dag som går. Känns som att jag hållit andan sen han blev sjuk och gick bort och väntar nu på att han ska komma och rädda mig, komma hem från den där långa jobbresan. Nu ett halvår senare och så mycket sorg och stress sp börjar luften ta slut. Ni med barn, hur gör ni? Har ni mycket hjälp av vänner/familj?
  2018-11-14 skrivet av  Monika   |  
Ingrid! Tråkigt att din mor blivit dålig. Men tur att hon har dig som hjälper henne . Hoppas du kommer att må bättre när du får mera hjälp . Sorgen är hemsk jag saknar min sambo varenda dag. Käns så konstigt att han är borta . Jag var i kyrkan Allhelgonahelgen när dom läste upp namnen o tände ljus för dom som gått bort det här året det var ledsamt att höra sin sambos namn läsas upp . Styrkekramar till dig.


  2018-11-15 skrivet av  Ingrid   |  
Hej Monica!
Ja, vill ju gärna ställa upp för min mamma, även om jag egentligen inte är stark så för det just nu, men hon är ju alltid där för mig och ställer upp för mig i min stora sorg till 100 procent! Var på akuten med henne tills nu, hon har knappt kunnat gå, men det är inte nåt jätte allvarligt, dem tror hon har fått diskbråck! Ja, sorgen man bär på efter att mist sin älskade är väldigt tung. Känner för att gråta konstant men måste ibland bita ihop och försöka att inte visa hur ledsen jag är, vill ju inte att min son ska behöva vara orolig för mig hela tiden, eller att mina älskade barnbarn ser hur dåligt jag mår. Har svårt att acceptera att min man inte finns hos mig, och är rädd för att jag aldrig mer kommer att bli åtminstone lite harmonisk i själen. Saknar så att få prata med min man, vi var ju så tajta och kunde prata om allt. Han var min bästa vän också, saknar hans skratt, hans humor, hans fantastiska matlagning, hans varma famn, ja, jag saknar allt med min man!
Hur ska man kunna gå vidare i livet???
Styrkekram till dig också Monica.

  2018-11-15 skrivet av  Monika   |  
Hej Ingrid ! Tur att det inte var något allvarligt med din mamma . Men ändå jobbigt för henne om hon knappt kan gå . Ikväll har min son o hans flickvän varit här o hjälpt mig att göra adressändring på datorn för jag är inte så bra på datorer . Jag flyttar 8 december så det är snart . Men att flytta ensam känns ledsamt . Jag saknar också det här att kunna prata med min sambo . Är så tyst här hemma utan honom . Ska se en film på Tv:n nu o dricka lite kaffe med ett winerbröd till . Önskar dig en bra kväll kram . Undrar fortfarande hur det är med dig Katarina hoppas det är bra kram .
  2018-11-15 skrivet av  Katarina   |  
Hej på er!
Jag är här, men mår inte bra just nu...bryter ihop på jobb i princip dagligen. Gick hem tisigare idag och slocknade nästan direkt. Känns som mitt huvud snart ska explodera. Orkar inte ens försöka lyssna på när andra småpratar. svårast i telefon. Sorgen är ikapp mig nu. Kan inte fly längre eller låtsas att han är borta. Kämpar med att få komma med i en anhöriggrupp och lär väl bli i februari...Har inte riktigt orkat läsa era inlägg, men hoppas ni mår så bra man kan i vår situation och att din mamma snart är bra igen Ingrid! Mitt i allt kaos har jag beslutat mig för att ta steget ut och sälja min bostad. Måste komma härifrån av olika anledningar. Visning på söndag. Ska försöka sova nu. Jobb imorgon och en träff med min kurator som lär väl bli besviken för jag inte varit på gymmet.....suck...
Kram på Er!
  2018-11-15 skrivet av  Ingrid   |  
Blev så glad att du skriver Katarina! Har saknat dig, känns konstigt att skriva så fast vi inte träffats, men på något sätt känns det ju som om vi känner varandra. Jag tror att vi är i nästan samma fas du och jag, jag mår sämre än någonsin och känner att min sorg är mer verklig nu, tror jag gick som i ett töcken innan, gråter i princip flera ggr om dagen, och känner absolut ingen glädje, har ingen energi till någonting, är så hopplöst förtvivlad och ledsen och saknaden efter min man är obeskrivlig. Imorgon blir en mycket tung dag för mig, imorgon skulle min älskade man fylla 67 år! Ska till minneslunden och lägga en ros samt tända ett ljus för honom. Efteråt ska jag prata med en diakonissa. Har dessutom sökt mer avancerad hjälp i min sorg eftersom jag tyvärr inte kommer framåt alls, blir bara mer och mer sorgsen och kan knappt hantera smärtan i min kropp. Kommer aldrig kunna förstå Varför detta hemska skulle drabba mig och min man??? Han var så snäll och levnadsglad och världens mest generösa person jag någonsin träffat. Saknar så att få prata med honom och att få känna hans underbara kramar och den enorma tryggheten han gav mig! Mitt liv tog slut när min man somnade in!
Katarina lycka till med försäljningen av din bostad och hoppas du kan sova gott inatt. Massa styrke kramar från mig!
 
Skapa kommentar    
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">