Till Gästboken  |  Skapa kommentar
2018-12-07 skrivet av Anita

Skriver med sorg i hjärtat. Har mist min älskade make den 12/11. Efter 47 år finns han inte längre, det är stor sorg o tomhet. Vet inte hur jag skall klara av att orka kämpa vidare. Är det någon som varit eller är i samma situation? Gärna då i Malmö området som man kunde prata med o få lite råd. Har anmält mig som medlem , men det tar tid innan banken registrerar min medlemsavgift. Tack !

Visa kommentarer:
  2018-12-07 skrivet av  Katarina   |  
Anita! Beklagar så din förlust. På något konstigt sätt så fortsätter man vakna, kliva upp, andas och ta sig igenom sekunderna, minuterna, timmarna,dagarna. Det är snart 8 månader (23/12) sedan min man plötsligt föll ihop här hemma efter att ha sökt vård veckan innan. Det blev en IVO anmälan och Lex Maria. Vi fick 30 år tillsammans. Han hann bara bli 48 år gammal.

Nu på tisdag, den 11e är det VIMILträff i Malmö. Se info här inne. Kanske ses vi där om du orkar. Kram.
  2018-12-07 skrivet av  Anita   |  
Tack smälla för att du svarade. Jag orkar inte komma på mötet i Malmö, för jag klarar inte av att träffa så många människor just nu. Skulle behöva någon att prata med när man mår extra dåligt.Vissa dagar orkar man inte kämpa med sorge n o ensamheten. Idag är en sådan dag. Kram o tack för du svarade. Hälsningar Anita
  2018-12-07 skrivet av  Katarina   |  
Anita. Vill du ses en dag, promenera i parken eller fika eller något så hojta till. Jag bor i Höllviken så det tar inte lång tid att köra in till Malmö. Just nu känner jag mig rätt ok...Har precis varit nere i det svarta hålet som vi kallar det för när sorgen tar över så påtagligt. Rekommenderar dig även att söka hjälp och gå och prata hos ex en psykolog, sjukhusprästen ... Mitt jobb har nu precis ordnat med en sorgeterapeut till mig i Malmö. Ska dit på tisdag igen innan träffen. Gick hos en kurator innan, men han kan inget om sorg direkt. Kom bara ihåg att andas dig igenom det. Trodde aldrig att jag fortfarande skulle vara här 7,5 månader senare. Mina "attacker" som jag hade mer eller mindre dagligen att jag knappt fick luft, har nu avtagit något. Massor med styrkekramar till dig!
  2018-12-07 skrivet av  Katarina   |  
PS! Gå med i facebooksidan så finner du ännu fler och som har kommit längre i sitt sorgearbete än vi två. Kram
  2018-12-07 skrivet av  Anita   |  
Tack snälla för du svarade. Jag går på vårdcentralen hos en bra kurator 1 ggr i veckan o hon är jättebra. Nu är jag fyllda 67 så jag är ju pensionär. Jättejobbigt att inte ha någon direkt att prata med som förstår när man mår som sämst. I morgon blir det minnesstund på minneslunden så det är extra jobbigt i kväll. Kram o tack för du svarade MVH Anita
  2018-12-07 skrivet av  Ingrid   |  
Har idag träffat ytterligare en psykolog och fått gråta ut och prata av mig om min älskade man som jag saknar varje sekund. Har åter igen fått ångestattacker när jag tänker på att jag aldrig mer får prata med min man som var mitt allt! Min värld är grå nu, kan inte se någon glädje med någonting, kan inte förstå hur jag ska gå vidare i mitt liv, hur och när jag kommer att känna glädje igen, vad är meningen med livet nu? Alla mina drömmar jag och min man hade, allt är borta! Kramarna och pussarna från min man, saknar dem, saknar hans röst, hans skratt, hans trygghet, hans humor...Saknar precis allt hos min man.
Vet fortfarande inte var jag ska ta vägen med min smärtsamma sorg, som bara blir större för varje dag som går! Kram till er alla!
  2018-12-07 skrivet av  Anita Bihary   |  
Håller med dig om vad du skriver om din man o sorg.Det är med stor sorg i hjärtat som jag saknar min älskade make också som efter 47 dog i hjärtstopp här hemma den 12/12. Hela min värld rasade också samman. Vet inte hur jag skall orka kämpa vidare. Mitt ordförråd är tomt men tårar finns fortfarande i massa. Ibland kommer paniken när jag inte vet var jag skall ta vägen.Går hos en kurator 1ggr i veckan hjälper för stunden. Skulle vara bra om man kunde prata o försöka stötta varandra i den jobbiga sorgen. Jag är medlem så du får gärna inin på min profil. Kram o ta hand om dig
  2018-12-07 skrivet av  Ingrid   |  
Hej Anita, är ledsen för din skull att du också förlorat din man! Har aldrig kunnat föreställa mig att det finns en sådan smärta man känner som nu! Det har snart gått 6 månader sedan min fine älskade man somnade in och jag går fortfarande som i en dvala och försöker intala mig att detta bara är en mardröm jag snart kommer att vakna ur, och att jag sedan kommer att fortsätta leva det underbar liv jag och min man hade tillsammans. Men så hugger det till hjärtat när jag inser att det blir ju aldrig så mer, jag får aldrig mer träffa min man. Fasen vad det gör ont!!!!
Är tyvärr inte med i facebook men vi kan stötta varandra här på denna sida, det har hjälpt mig många gånger att lindra smärtan när jag skrivit av mig här, alla förstår och alla är vi i samma sits! Massa styrkekramar till Dig!

  2018-12-07 skrivet av  Anita Bihary   |  
Känner igen mig i allt du skriver. Det är en mardröm varje dag man vaknar upp till. Är Du medlem i Vimil ? För mig är det lättare att få prata med någon o dela sorgen med någon i samma situation. Vad tycker du om det förslaget? Är inte så duktig på att skriva. Många Styrkekramar till dig.
  2018-12-07 skrivet av  Ingrid   |  
Hej Anita! är inte medlem än här på Vimil,
men funderar på att bli det. Men vi kan ju skriva till varandra här. För mig känns det bra att skriva av sig ,har svårt att prata för då gråter jag bara. Kan inte förstå att man kan ha så många tårar!!! Anita, är du med i någon anhöriggrupp?
Styrkekram till dig också!
  2018-12-08 skrivet av  Anita   |  
Självklart vi kan ha kontakt så här. Det är alltid bra att prata med någon som förstår hur man kan känna sig. Ord finns inte för all saknad, tomhet o hopplöshet man känner. Men tårarna tar sldrig slut. Vaknat till ytterligare en jobbig dag.Styrkekramar till dig
  2018-12-08 skrivet av  Yvonne   |  
Hej alla! Vart på stan och fikat med dottern,fullt med folk överallt. Jag hade glömt ta medicin i morse kände av det direkt. Mådde så himla dåligt,började gråta på caféet. Nu känns det bättre tagit medicin. Bra med piller ibland det dämpar något, i sorgen och smärtan. Gode Gud måtte denna månad snart ta slut,känns outhärdligt. Minnena mest påtagliga nu. Men vi måste klara det. Kram till er alla,ha en bra lördagkväll.
  2018-12-09 skrivet av  Monika   |  
Anita tragiskt det som hänt dig . Själv miste jag min sambo 16 maj han omkom på sitt jobb när han föll ner i en kraftdamm. Han hittades dagen efter . Det var fruktansvärt att få det beskedet av polisen när dom kom till mig . Idag har jag flyttat till en ny lägenhet vi skulle flyttat tillsammans . Men så blev det inte . Vi .hade varit tillsammans i 24 år . Styrkekramar till dig .
 
Skapa kommentar    
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">