2012-05-15 skrivet av Inga-Lill Adolfsson
Grattis Sven!
Grattis Sven på Din 69-årsdag igår. Glömmer Dig aldrig. Tack för alla underbara minnen vi fick och för barnen och barnbarnen. Jag vet att Du alltid finns med oss-det känner jag inombords. Vi ses ju igen en dag när Gud vill. Hälsa våran Stig.
Till gästboksinlägget
2012-05-14 skrivet av waern
Livet är rätt meningslöst - egentligen
Min man dog förra året. Han var frisk och vital, han var produktiv och exceptionell. Han var världens vackraste. Han hade planer. VI hade planer. Vi ordnade och vi organiserade. Vi skulle gifta oss nu, kyrka bokad, vänner inbjudna, resor skulle företas, ja ni förstår.
Han var visserligen lite trött, men är vi inte alla det i vårt kravfyllda samtida samhälle? Det är ju så mycket man ska hinna med "innan man dör". Varje dag är oftast inbokad. Hjärnor ska matas med upplevelser och information, kroppen ska härdas i gym och springas runt i skogar på löparbanor. Agendan ska vara uppbokad. Man ska ha tusen vänner och man ska alltid vara glad.
Liksom.
Så hans trötthet var ingenting konstigt. Jag var också stundtals trött.
Men på en resa såg jag plötsligt att hans ögon var förändrade. Något var förändrat. Jag blev rädd utan att det minsta förstå varför jag var rädd. Ögonen såg håglösa ut. Jag sa: Du måste skaffa dig ett lugnare livstempo. Du måste vila.
Jag ville inte att han skulle...
Till gästboksinlägget
2012-05-14 skrivet av sussie
saknad...
Nu har det snart gått 10 månader sedan min älskade Richard föll ner och aldrig vaknade mer. Trots att jag jobbar heltid har skaffat en ny liten valp, tapetserat målat mm så tror jag att jag snart blir knäpp !! Att det sedan är vår ute gör inte saken bättre.
Går omkring på vår gård och ser allt som vi planerat att göra denna sommar. Borta är också dom vänner som bara dök upp första veckorna och berättade att dom alltid fanns om det var något! ja. jag vet, dom har egna liv o familjer men kan inte hjälpa det, känner mej sviken på något vis !! Varför skulle detta drabba mej... kanske var mitt liv för perfekt ? Och vad gör man med resten av livet när inget längre har någon mening ? Man håller bara en "hurtig" mask utåt men gråter inombords hela tiden! Saknar honom något så otroligt, han var ju min bästa vän under 22 år.
Till gästboksinlägget
2012-05-13 skrivet av maria
Livet går vidare för oss har livets kvar
Idag gick tankarna till min älskade bortgångne make. Det är snart 10 år sedan vi ryktes bort ifrån varandra, vad det käns länge sedan när jag tänker på antal år. 10 år som jag kämpat med barnens uppväxt och vår överlevnad. Jag har det bra nu men saknaden och tomheten efter dig finns. Min önskan vore att få en ny vän att dela vardagen med. Sorgen har lagt sig och jag mins dig med glädje. Jag kommer alltid att minnas vår tid med lycka och ett leende. Allt som var dåligt är raderat ur mitt minne. Kanske en överlevnad strategi?
Jag har fått barnbarn har bra matrellt och jobb som jag trivs med. Det stora felet är att jag har så svårt att bli kär och möta någon som attraherar mig. Nu är det min tid och jag träffar vänner,reser och unnar mig lyx. Men lyxen att vakna bredvid en livspartner saknas. Jag vill bara säga till er som mist er kära det går att ha ett bra liv det vänder. Plötsligt lyser solen och man hör sitt eget skratt bubbla och skrattar ännu mer av glädje för att skrattet ko...
Till gästboksinlägget
2012-05-11 skrivet av irene
ensamt.
Jag tycker alltid att fredagskvällarna är ensammast.Inget fredagsmys o ikväll var det inget o se på tv:n.vad ska man göra?Alla är trötta på fredagarna o ingen orkar nånting.Jag tycker alltid att det är svårast när jag har varit iväg en hel dag o kommer hem till det tomma huset.Lördagar o söndagar är det ju också ensamt för det mesta,men då kan det ju vara nån som hör av sig nån av dagarna.Att vara hemma hela dagar ibland funkar bättre för mig,då kan man ju ta tag i nånting hemma o inte behöva åka iväg o känna den där ensamhets känslan när man kommer hem.
Lite tankar från mig en fredagskväll/irene
Till gästboksinlägget