Den 3/1-2022 fick jag veta att du inte längre finns. Du är… var barnens pappa och min make. Vi hade separerat i februari 2021, jag hade ställt ett ultimatum om att du behövde sluta dricka och ta hand om din fysiska och psykiska hälsa. Den sista gången jag såg dig i livet var på nyårsafton 2021 vid halv fem-tiden.
Du blev hittad av vårt mellanbarn, när han gick hem till dig för vara med pappa. Han är 9 år! Han sprang ut och bad en granne om hjälp och grannen larmade 112. Men när ambulansen kom så märkte de att du varit död ett tag och ditt liv gick inte att rädda. Mellanbarnet trodde att han räddat ditt liv. Jag fick sedan berätta för honom att det inte var så. Han blev sååå arg på mig då 😭💔. Vi väntar på obduktion och tiden står stilla och på samma gång flyter allt på runtomkring, som om inget hänt. Men något fruktansvärt har hänt!
Du blev bara 40 år. Det är så overkligt. Det var inte så här det skulle bli! Du skulle vara min medförälder, du skulle vara där för dina barn och kanske, kanske skulle vi kunna reda ut våra problem och bli vi två igen. Nu är du borta för alltid 😭. Jag saknar dig något fruktansvärt. Jag känner mig så trasig. Jag måste fortsätta för barnens skull men hur gör man?