Det är svårt att själv ta steget och ta kontakt med andra när man är ledsen och sörjer. Det är svårt att från ha levt i tvåsamhet i hela sitt vuxna liv plötsligt bli ensam. Ingen att prata med om vad man upplever i vardagen, ingen att krama om och få känna trygghet och kärlek av. Bara sorgligt ensam i världen.
Meny
Känner så väl igen mig i ensamheten ni skriver om efter man mist en älskad livskamrat!
Ensamheten är tom. Hade sett fram emot två hela dagar å vara själv utan barn – men efter trevlig middag m kompis å kom hem igen fick jag panik . kunde ville fly hemifrån – så väldigt sen hundpromenad blev det . Känns som livet kommer ikapp en .
Min man dog 6/3 i covid . 4 månader känns som en evighet men ändå inte . Å det svårare är att hitta sig själv – vem är jag
Denna hemska ensamhet…….
Försöker att se det fina i livet, tänka positivt men så kommer det från ingenstans över mig att jag känner mig ensam, så jobbigt
Fint att ni delar med er
Kram
Ensamhetskänslan är svår. Men för mig blir den faktiskt mindre tung genom att prata med andra som har det svårt av samma skäl.
Jag har förlorat mina föräldrar och syster sedan 27 augusti förra året. – Min syster försvann idag och med henne min livsgnista och jag känner mig ensammast än ensammast.
Lider med alla som också känner sig ensamma.
Kände rent spontant att jag bara ville ge er lite kraft genom att skriva ett citat som jag själv läste häromdagen när dagen kändes lite mindre ljus…
”Ibland är det du är mest rädd för att göra, just det som kommer att befria dig.” Och som jag ser det även berika dig…
Så höj blicken, se er omkring och bara våga…livet är berikat av människor som vill dela sånt man gör och sånt man känner. Många är det säkert som inget hellre vill än att ge er en varm och innerlig kram.
Det är precis så det känns. Man passar ingenstans längre, när man har blivit ensam.