Ny medlem i Linköping

Min älskade make omkom tragiskt i en trafikolycka i februari 57 år gammal. Jag är innerligt tacksam för att jag har tre underbara vuxna barn. Men efter över 30 år tillsammans känns livet ändå tomt, ledsamt och meningslöst just nu. Jag vill gärna komma i kontakt med någon som varit med om något liknande och som kommit längre i sorgeprocessen,
Min e-mailadress är: suzanne.petre@allt2.se

Detta inlägg har 3 kommentarer

  1. Lena Lomander

    Hej Suzanne
    Jag miste min man i en tragisk trafikolycka med rättslig följd. Detta är nu snart 13 månader sedan och jag kämpar varje dag. Miste även min far för drygt 8 månader sedan.
    Vi har en dotter tillsammans min man o jag som är 25 år.

  2. Annalena

    Hej Suzanne!
    Min man släppte min hand för snart tre år sedan. Vi har två barn som då var 19 och 21 år.
    Det går att leva med ett trasigt hjärta. Det går att leva riktigt bra. Sorgen finns alltid kvar men livet och hjärtat fylls med annat, nytt, det ryms vid sidan av sorgen. Smärtan, den avgrundsdjupa, kommer fortfarande ibland men alltmer sällan. Idag gråter Jag mest över att barnen får ta sina första steg in i vuxenlivet utan sin pappa. Tar examen, egna bostaden, förlova sig, gifta sig, få barn osv utan honom, deras pappa.
    Hur gamla är dina barn? Hur fick du/ni beskedet? Är det tomt, tyst nu efter begravning och annat?

  3. Anonym

    Jag är så ledsen för din skull. Jag miste min man i aggressiv hjärntumör för 1 1/2 år sedan. Så mycket sorg o saknad. Jag förstår fortfarande inte att han inte kommer att komma hem till mig.
    Jag har också 3 underbara barn som stöttar mig. Men !ånga många ensamma jobbiga stunder.
    Jag har en hund som hjälper mig eftersom jag måste ut o gå .

Lämna ett svar