Börjar närma mig årsdagen för den dag jag förlorade min sambo i en trafikolycka som vi båda var med i. Känns så konstigt att räkna ner till en sådan dag. En dag som jag helst av allt skulle vilja ta bort ur kalendern. Kämpar varje dag med att vara den som blev kvar. Den som överlevde. Så många drömmar och framtidsplaner som vi hade och på en sekund så ändrades allt. Kvar blev jag med ett liv som gått sönder i tusen bitar och som inte går att laga. Hur gör man för att limma ihop sitt liv igen?
Blir så provocerad av alla runtomkring mig som tycker att jag är så stark när jag nu sitter här i min ensamhet och gråter mig själv till sömns. Jag är inte stark. Jag gör det jag kan för att överleva men på insidan är jag trasig, vilsen och tom.
Känner också igen mig,min man som jag levde med i 46 år dog i mina armar i sängen,vi pratat om att det skulle vara det värsta som kunde hända och det var det .Levde som i chock i flera månader.Saknar allt med honom vi var så tajta så tomheten förgör en .Känner nästan panik när jag tänker att du aldrig kommer till mig mer.Ingen kan trösta mig som du kunde.
Åh vad jag känner igen min egen situation med era. Jag har dock några månader kvar till årsdagen…Men jag håller på att gå sönder av sorg och saknad. Jag har många fina vänner, men som ni skriver har de fullt upp med sitt. Några av mina vänner har också mist någon mitt i livet, men de tycks ha glömt bort hur första tiden var. Alla vill en så väl och i all välmening kan det bli så fel. Missuppfattningarna är många när man inte kan uttrycka sina känslor och allas fokus tycks vara att man ska ta sig vidare när man själv är förlamad av sorg…
Har precis passerat årsdagen av min sambos död. Han dog i hjärtstopp hemma i köket. Känner igen mig i precis allt det du beskriver. Det här året har både gått fort och oändligt långsamt samtidigt. Saknar honom och närheten vi hade så mycket fortfarande och känner mig så ensam. Även om andra säger att de finns där för en, så har de sina egna liv och har inte tid precis när jag behöver att någon håller om mig och tröstar mig.