Förlåt mig kära Vimil, ni gör så gott ni kan och hjälper så många men här känner jag mig inte alls hemma. Jag vill tacka för den tid som varit och alla fina minnen av hjälp och stöd jag fått från andra människor i sorg. Hoppas att nytillkomna kan lära sig tycka om den här sidan och finna samma tröst som jag fann en gång. För min del tog det slut nu. Här hör inte jag hemma. Kram på er alla!
Meny
Mimmi
Det allra bästa stödet har jag fått i VIMILs slutna facebookgrupp efter jag förlorade min man för snart 7 år sen.
Fantastiska vänner som blivit vänner för livet både på nätet och irl. De var min livlina ibörjan av sorgeresan och idag när jag kommit en bit på väg kan jag hjälpa andra genom att visa att livet kan bli bra. Annorlunda men ändå bra.
Är du inte medlem i VIMIL så rekommenderar jag dig att bli så du får ta del av den fantastiska gemenskapen.
Våra rikstäckande träffar 2ggr/år samlar många medlemmar. Ca 130 sist i Varberg på 20-års jubileet.
VIMIL-träffarna som finns på många platser runt om i Sverige hittar du under På gång om du kan tänka dig vara med på en sådan och hitta nya vänner och stöd.
Varför inte gästboksinläggen från gamla sidan kom med på den nya finns det en teknisk orsak till. Det gick helt enkelt inte att importera dessa utan isåfall skulle webmaster (läs mig) sitta och lägga in varenda inlägg + alla svarsinlägg ett och ett.
Styrelsen tog då beslut att det var alldeles för mycket jobb.
Tråkigt om du finner att sidan inte passar dig längre. Dock var vi tvungna till en förändring av sidan då den gamla låg på en för gammal version och skulle försvinna. Därav ny sida, ny layout och ny gästbok.
Vänliga hälsningar
Lisa (medlem i VIMIL)
Till Linda och alla andra,
Jag är så ledsen. Det känns som om jag förlorat så många vänner. Mina vänner i sorgen, som tröstade och lindrade, som visste precis. Det känns som ytterliggare en sorg att mista er.
Mimmi