Vår dag…
Idag är det vår dag. Vi brukade fira och överraska varandra på alla de sätt, Du och jag. Idag” firar” jag ensam för andra gången, men det är så tungt , ensamt och obegripligt.
Jag känner smärtan i varje sekund som förflutit, sedan Du reste vidare utan mig. Men … jag känner också tröst i tanken att varje sekund som rusar vidare gör att vi snart får mötas igen.
Jag älskar Dig !
Mimmi
Miste min man för 7 månader sedan i cancer. Hade i början ingen lust att leva vidare. Kände ingen mening med något. Har senaste månaderna fått sådana fina tecken på att han finns med mig & att vi kommer träffas igen. Det har gjort mig så lugn & så tacksam. Nu försöker jag leva livet för oss båda. & det blir längre & längre mellan fallen ner i det svarta hålet.??
Tänk att vi är fler som tänker och hoppas att vi kommer att förenas med våra nära och kära igen. Jag är också så tacksam för detta forum. Pratar jag om detta med andra får jag ofta konstiga blickar och kommentarer.
Tack för att ni finns och kram till er alla. ?
Kram till dig Linda S. Jag är så otroligt tacksam över att ha hittat detta hemliga rum i ” rymden ”. Här bor mina vänner i
sorgen. Gästboken ger så mycket stöd och styrka, för att kunna försöka att klara av en dag till. Alla här vet precis hur fasansfull denna period är, där vi befinner oss nu och för alltid.
Livet kommer aldrig mer bli som det var tidigare, och det är också en del av sorgen. Att ha förlorat sammanhanget i livet.
Du skriver att du vill tro på en återförening – det gör jag också.
Jag hoppas att det kan bli så, för det skulle ju ge livet en helt ny dimension. Tänk om …..
Mimmi
Kram till dig på er dag Mimmi❤️ Vill bara säga att du inte är ensam, för nu tänker vi alla på dig, vi som läser dina ord.
Tror att vi är många som känner igen det du beskriver. Så smärtsamt, men jag håller med om att ju mer tiden går desto närmare kommer man återföreningen, om man vill tro så. Jag vill tro det i alla fall. Men först måste vi ju leva, lite till.
❤️ /Linda S