Välkommen till VIMILs gästbok
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte. Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till info@vimil.se och berätta.
Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt. Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till info@vimil.se och berätta.
Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.
♥- Tips!
Om du vill skriva ett ♥ i gästboken gör du på följande sätt:
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord.
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.
Jag känner en sorg över hur jag plötsligt förlorade min hälsa och därmed också min dotter som nu bor hos sin pappa. Sorgen är så stor och svart. Jag vet inte vad jag ska göra av mig själv! Mitt liv har tappat sin mening, och jag har tappat bort mig fullständigt. Jag vet inte om […]
Det har nu gått lite mer än 6,5 månader sedan min sambo sedan 21 år gick bort alldeles för tidigt och alldeles på tok för fort i cancer. Vi fick reda på hans cancer 14 januari och 30 januari är han borta. Cancern satt i bukspottskörteln…Min sambo blev bara 57 år. Vi som skulle bli […]
Jag har hållit andan sen den dag du förlorade en hastig kamp mot cancer, när smärtan blev för svårt och kroppen gav upp. Vi fick 45 år tillsammans, alla äventyr och hemligheter vi delat. Nu finns det bara minnen kvar. Det är så ensamt utan dig min allra käraste syster, jag har nu levt utan […]
Jag har hållit andan sen den dag du förlorade en hastig kamp mot cancer, när smärtan blev för svårt och kroppen gav upp. Vi fick 45 år tillsammans, alla äventyr och hemligheter vi delat. Nu finns det bara minnen kvar. Det är så ensamt utan dig min allra käraste syster, jag har nu levt utan […]
Sitter här ensam i semestertider. Ser hur andra har varandra. Saknar dig. Känner mig håglös inget är roligt. Tänker på hur vi hade det på våra semestrar. Känner mig så ensam. Ska detta aldrig gå över. Fattar inte att det gått 5 år. Vart tog tiden vägen. Jag kommer inte ur den här känslan. Har […]
Om sex dagar är det åtta år sen jag förlorade min sambo och mina barn (då tio och knappa fyra) förlorade sin far. Många system fallerade. (Exempelvis gjorde kuratorn på sjukhuset där han dog, som egentligen är skyldig att hålla hårt i barnen till dess överlämning skett till annan kurator, inte någonting alls.) Och allra […]