Jag tänder ett ljus för min man och bästa vän Kari som dog 14 januari i sviterna av Covid-19 efter 19 dagars kamp.
Vi stod vid din säng älskade Kari, du var sövd på intensiven.
Vi pratade med dig, jag, din bror, din älskade dotter fast du inte kunde svara, vi höll din hand, masserade dina fötter och peppade dina andetag.
Vi bad skyddsänglar om hjälp!
Läkarna hade ringt in oss om att ditt hjärta var ansträngt pga att lungorna, du kanske inte skulle klara dig denna dag.
Vid stod vid din säng i 3 dagar och sen efter sovit en natt hemma! Ringde vi läkaren som sa det var bråttom, vi kastade oss i bilen. En kvart senare var du död, vi hann aldrig hålla din hand, du somnade in.
Igår var begravningen 19 februari och hur vackert det än blev med din musik du tyckte om, vackra blommor, så mycket kärlek och tårar. Så vill hjärtat ej acceptera att vi aldrig mer kommer höra din röst, hålla din hand, krama eller pussa dig. Se Forden stanna i gruset och se lilla valpen Morris som springa emot dig!
Att du inte kan berätta hur det var på jobbet! Att vi aldrig mer kan äta middag tillsammans eller slappa i soffan. Njuta av skogspromenader eller se dig mecka bil! Prata med dig om roliga eller svåra saker.
Vaka gärna över oss! Tills vi ses igen älskade Kari.
Meny