Saknar dig så älskade Bosse. Du är/var verkligen min man.
Ensamheten som pandemin skapat gör inte livet lättare för någon. Att vara två hade varit så skönt och tryggt.
Barnbarnen växer och blir äldre. De pratar ofta och frågar om dig. De saknar dig. Dina döttrar och män likaså. Kärleken är evig. Pappas stora flicka är så ledsen och förtvivlad ibland. Min lilla flicka likaså.
Dina vänner och jaktkamrater försvinner en efter en. Kanske sitter ni på pass och drar jakthistorier för varandra där på andra sidan.
Tomheten i hjärtat går inte att beskriva. Varje dag går tankarna till dig. Att leva ensam kvar efter mer än 40 år är inte enkelt. Ibland existerar jag bara och tycker att livet är hopplöst. Sorg,saknad,skratt,glädje,ilska,frustration blandas i en evig röra, men jag är ändå tacksam för att ha känslor igen.
Älskar dig för alltid min käre man. Tack för alla år underbara du