Jag har hållit andan sen den dag du förlorade en hastig kamp mot cancer, när smärtan blev för svårt och kroppen gav upp. Vi fick 45 år tillsammans, alla äventyr och hemligheter vi delat. Nu finns det bara minnen kvar. Det är så ensamt utan dig min allra käraste syster, jag har nu levt utan dig i över ett år. Varje dag är en oändlighet av meningslöshet och jag längtar efter den dag när jag får träffa dig igen.
Meny
Kära du! Jag känner igen känslan. Miste min älskade syster för (ofattbara) tio år sedan.
Vi var sen barnsben som ”ler och långhalm”
Tio år är en lång tid. Sorgen går ständigt vid min sida. Bleknar men finns ständigt där.
Har t o m funderat söka på ”Mötesplatsen.se” efter ” StandInSyster” för att försöka se mening i livet igen.
Vi som älskade att lyssna till pianoklink, fika, prata, tiga ihop, se teater o konserter, ja allt möjligt.