Ännu en Högtid

Nu närmar det sig fjärde julen utan dig min älskade man. Den här tiden då vi brukade köra omkring i byn och titta hur grannar pyntat fint. Dina idéer om alla ljusslingor i alla det färger du ville vi skulle sätta upp, men jag som bara ville ha en utegran med vitt ljus i! Minnen som jag nu kan le åt, men gud vad jag saknar dig!!

Detta inlägg har 3 kommentarer

  1. Susanne Nilsson

    Hej Ulla! Beklagar din sorg! Ja, att gå igenom det första ensam då man varit två är jobbigt. Fint skrivit också av dig att din man ler från sin himmel. // Kram Susanne

  2. Anonym

    Hej Ulla! Beklagar din sorg! Ja, att gå igenom ” första” av allt ensam efter att man varit två är jobbigt. Fint skrivit av dig också om att din man ler från sin himmel./Kram Susanne

  3. ulla

    Hej, Vad fint du har skrivit om din man. För mig är det första julen utan min man, det känns konstigt och sorgligt. Lasse vill att jag ska ha ett bra liv, fast han inte finns längre. Han finns i mitt hjärta förstås! Mina barn och barnbarn kommer att få en fin jul, då tittar Lasse ner från sin himmel och blir glad!

Lämna ett svar