Bara två månader men ändå en hel evighet…

Hur kan två månader kännas som bara och en hel evighet på en och samma gång?!…
Idag är det två månader sedan du min älskade Classe fick somna in med din hand i min…
Med dig hade man sällan tråkigt. Att träffa just dig var det bästa som kunde hända mig. Du gjorde stor skillnad i mitt liv. Du fick mig alltid att skratta och le. Tillsammmans med dig kände jag mig hel. Du var min värld, min andra halva och utan dig blir nu aldrig livet detsamma. Om jag lyssnar kan jag höra din röst. Om jag blundrar kan jag se dig le. Detta är stunder som skänker mig tröst när ingen annan tröst finns att ge…
Saknar dig så att mitt hjärta brister…Älskar dig nu och för alltid…
Din Lotta ♥️

Detta inlägg har 2 kommentarer

  1. Lotta

    Ja man kan ju undra om man någonsin blir hel igen. Just nu känns allt bara nattsvart. Lyssnar på musik och minns oss. Taggen i mitt hjärta bara gräver sig djupare och djupare in. Har så svårt för att gå och lägga mig. För det är ännu svårare att vakna till ännu en dag utan min älskade man. Mina söner och vänner gör sitt yttersta för att jag ska må så bra som möjligt. Hans vänner och kollegor hör av sig och vi minns tillsammans. Jag är så tacksam för alla dessa fina människor. Men den finaste människan fattas mig, min allra bästa vän. Jag vill bara kännas hans armar omkring mig, få krypa in i hans trygga famn och känna hans underbara doft. Rycka honom lite kärleksfullt i skägget och bara få skratta tillsammans.
    Varför var det tvunget att bli så här!!!

  2. erikaxellindberg

    Känner med dig, Lotta. Min älskade Theresa somnade in med sin hand i min för åtta veckor sedan. Det är så sorgligt och svårt. Dagarna går så långsamt och veckorna så fort.

Lämna ett svar