Den stora tomheten

Efter tretton år med min själsfrände, fantastiska vän och stora kärlek, står jag nu ensam kvar ♥

Varje dag i tretton år har vi sagt att vi älskar varandra och nu är det tyst, så meningslöst….
Vem är jag utan honom? Varför blir jag kvar?

Detta inlägg har 5 kommentarer

  1. maritta1937

    Håller med er min man dog i en hjärtattack bredvid mig i sömnen,han var min bästa vän och tvillingsjäl vi kunde inte vara utan varandra.Vi kramades och pussades varje dag,satt alltid bredvid varandra när vi tittade på tv höll varandra i handen när vi åkte bil,var tillsammans i 45år jag var 17 år och han 20 år när vi träffades.Hur ska man kunna leva vidare.

  2. carina.klasson.ck

    Beklagar er sorg 💔 Kan bara instämma med er alla. Tystnaden hemma är fruktansvärt jobbig. Saknar vardagens småprat, nån som frågar hur man mår, hur det var på jobbet, nån att diskutera stort som smått med… Vill inte gå igenom detta men man har inget val. Känns fint att ha gått med i denna grupp. Stor styrkekram till er alla 🤗

  3. Linda Andersson

    Hej
    Har just förlorat min man efter 23 år tillsammans. Han dog efter 10 veckors intensiv cancer sjukdom. Vi har tre barn i tonåren tillsammans.
    Sorg är förändring, jag vill inte ha det. Jag orkar inte tänka på att påbörja ett sorgearbete. Glad att ha hittat hit, ska bli medlem nu.

  4. kg.josefsson

    Min hustru gick bort den 11 april i år efter 31 års förhållande. Att varje dag kunna ge varandra en puss eller bara säga hej
    när man kommer hem har försvunnet. Efter bara några dagar sen dödsfallet säger jag fortfarande Hej när jag kommer in i huset för att slippa tystnaden, får man bli tokig av sorg ????
    Skickar med en tröstande KRAM.

  5. mialarsson222

    Det är det värsta med att det blir så tyst….
    Jag valde New Kid, Du måste finnas på min mans begravning. En del av texten ”Jag vore ingenting jag vore ingenstans om du inte fanns”
    Precis så är det. Beklagar din sorg 💔

Lämna ett svar