Det har snart gått 4 smärtsamma, ensamma och gränslöst sorgsna år sedan en katastrofal stamcells
transplantation tog ditt liv!
Jag försöker på alla sätt att ta mig framåt i sorgen efter dig! Men misslyckas hela tiden och jag hamnar i ett svart hål där tårarna rinner som ett vatten hål och smärtan av sorgen och saknaden efter dig nästan tar kål på mig!
Jag frågar mig själv varje dag hur jag ska orka leva vidare utan dig!
Saknar allt med dig och älskar dig gränslöst! Enda hoppet är att vi kommer att träffas igen i det andra livet/Din för evigt Ingrid
Meny
Beklagar din sorg och känner med dig. Känner igen mig i hur du känner. Ensamheten, mörkret och tyngden av sorgen, och att inte orka leva vidare. För första gången har jag bett Gud ikväll att ta mig härifrån. Orkar inte gråta mer, men förmår mig inte att göra annat. Varje dag. Om Han väljer att inte uppfylla min önskan så lever jag vidare med trösten att tiden går väldigt fort.