Idag är det två veckor sedan du frontalkrockade med en lastbil efter en hjärtattack. Jag lever inte längre heller även jag har ett brustet hjärta. Jag vet inte ens om jag vill leva vidare utan dig. Vi fick ju inte ta farväl vi visste inte vilken dag som skulle bli vår sista jag ville ju säga så mycket till dig. Min kropp skriker efter din beröring och mina händer längtar efter att beröra dig. Hur överlever man och till vad. Jag drunknar ett bottenlöst hav av smärta. Mats du fattas mig
Meny
Förstår din smärta 🙁
Hur överlever man?
Jag miste min kärlek för 5 månader sedan. Han hade själv avslutat sitt liv. En chock, ett trauma.
Vi äkskade varandra. Han blev deprimerad men att han mådde så dåligt att han skulle kunna göra det han gjorde kunde jag aldrig tro.
Smärtan är outhärdlig. Saknaden enorm. Varje morgon en plåga. Allt är en hemsk mardröm.
Vet inte hur man ska överleva. Jag fick aldrig chansen att ta farväl. Han kanske visste när vi träffades sista gången men inte jag.
Sköt om dig!
Hej Eva-Lena,
Min vän vars son hade din man som mentor i skolan har pratat med varandra om Mats. Han verkade vara en helt underbar människa som alla tyckte om och hade bara gott att säga om. Jag förlorade min man hastigt på natten 23 januari 2020 i akut hjärtstopp enligt obduktion. Begravningen är nu på fredag och som din Mats var min man Christian älskad av många. Jag vet inte heller riktigt hur jag ska gå vidare men har 2st barn så jag måste. Idag är ingen bra dag, tårarna bara rinner. Du får gärna kontakta mig om du orkar på messenger Heidi Abrahamsson
Finaste ni
Sorgens klor viskar saker som får en att mista förhoppningen om hoppet. Jag vet, far min blev mördad och min underbara mamma slets ifrån mig i oktober i cancer. Där kärleken bott måste även sorgen få bo. En dag längre fram i livet ser ni på tillvaron annorlunda, där har en gnutta glädje flyttat in och plåstrat om en del av såret. Håll ut och håll i det svänger för att sedan svänga om. Kommer aldrig säga att jag vet hur just ni känner för det gör jag inte, men jag är en bekant vän tyvärr med sorgen.
Skänker er styrke kramar och tiden kommer att vagga er närmre en viloplats där ni kan få andas lättare.
Jag tänker som du, hur ska man överleva…Jag miste min man i plötsligt hjärtstopp i oktober 19. 51 år ung.Varje dag är en plåga och en smärta i mitt bröst. Jag sak ar honom hela tiden.