Ytterligare en midsommar har passerat. Känner mig så trött och liten, trots midsommarmys med den övriga familjen. Min älskade satte så mycket färg på alla högtider. Hembakt jordgubbstårta skulle det vara, fastän du aldrig åt tårta annars. Vissa seder skulle bara finnas. Oh vad jag saknar det.
Hade näst äldsta barnbarnet, en fjortonårig lång och gänglig kille hos mig ett par dagar i veckan.
Vi besökte morfars grav tillsammans, där vi satt på en bänk och åt glass och pratade minnen. Vattnade och tände ett par ljus i lyktorna. Vi hade en fin och mysig stund på den vackra skogskyrkogården på sommarens varmaste dag. Så fint att dela minnet av en älskad man och morfar. Barnbarnen saknar sin morfar så mycket.
Så viktigt att leva det liv vi har och att finna glädje i det lilla och enkla som vi har omkring oss. Våra måsten skapar vi själva. Ibland är det bra att stanna upp och tänka efter om vi måste göra det eller det, ffa när saknaden gör sig påmind och vi tappar ork och energi.
Stora styrkekramar till alla och en önskan om en så bra sommar som möjligt.