Bakslag.
Vad är poängen och vitsen med dem?

Jag har mått ganska bra i nästan två veckor.
Känt en styrka. En trygghet. En närvaro. Ett lugn.
Trott att kanske, kanske har det hårda jobbet börjat betala sig. Kanske har det vänt lite.
Men nej. Så var det inte. Idag finns inget kvar av de känslorna. Idag är det åter sorg, meningslöshet, uppgivenhet, saknad, tomhet och ensamhet.

Hur kommer det sig att när man mår bra, då VET man att känslan snart kommer att försvinna. Men när man mår dåligt då känns det som om det aldrig ska vända igen?