Min Karin, min livskamrat, bästa vän och älskade sedan 40 år har drabbats av lungcancer med metastaser i hjärnan. Det har gått så fort. För tre veckor sedan var hon levande och, vad vi trodde, frisk. Hon har aldrig rökt så det här var aldrig något vi ens kunde drömma om. Försämringen har varit mycket snabb och nu kommer hon att gå bort inom några timmar. Jag vet inte hur jag skall kunna överleva och orientera mig i tillvaron utan henne. Vi har gjort allt tillsammans i 40 års tid. En dag då jag visste att jag skulle få vara med Karin så visste jag att det skulle bli en bra dag. Nu skall jag försöka klara mig ensam och jag förstår inte hur det skall gå till. Vi hade ju så mycket ogjort och så mycket kvar att leva för! Vart jag än vänder mig så ser jag saker och platser som påminner om henne och det gör så förfärlig ont. Finns det något man kan göra? //Fredrik