I mer än fyra år har sorg och saknad varit en del av livet. Den som inte har upplevt svår och jobbig sorg efter ett liv med sin stora kärlek kan inte ta in och förstå innerbörden tyvärr. Många blir besvärade när man pratar om det som varit och nämner den döde vid namn, andra deltar och förstår mer, Min man kommer alltid att finnas med i mitt och familjens hjärtan, Den som lämnar outplånliga avtryck kan inte glömmas bort, Utan honom skulle inte våra barn och barnbarn finnas,
Vissa av oss kanske bara kan älska den rätte. Eftersom vi träffades i tidiga tonår på 70-talet och trots allt fick nästan 44 år tillsammans varav 35 som gifta är saknaden efter livskamraten stor, Men jag tror ändå att andra kan möta en ny,annan kärlek efter ett tag och att även det är rätt, men kanske inte för alla.
Livets vägar år vindlande,
Efter en jobbig,stressig,tårfylld flytt med många minnen till en fin hyreslägenhet, så är jag mentalt helt slut nu, Fastighetsförsäljning med stor tomt och flera hus har varit utmattande. Hoppas nu att få landa i min nya miljö och hitta mig själv igen. Har hittills mötts av flera trevliga pratsamma grannar, vilket känns bra efter flera års ensamhet på landet utan nära grannar,
Gångavstånd till dotterns familj med barnbarn, affär, kondis,testauranger etc känns skönt efter att ha varit bilberoende i 15 år.
Coronapandemin river upp bearbetade själsliga sår igen, eftersom min mans sjukdomstid kunde ha skötts bättre av vårdapparaten. Vi hade otur med att han blev svårt sjuk under en pågående omorganisation inom regionen, där personal hade svårt att hantera situationen och att samarbeta, Många missförstånd och fel begicks. Tack och lov fungerar det bättre och bättre igen.
Alla ni som är i sorg ta hand om er. Våga prata med nära och kära, men även andra, Vi är så många idag som får möta sorgen all för tidigt i livet. Kramar med styrka till er alla,