Jag hittade min son död den 12/12 och han begravdes den 21/1, första tiden var kaos med papper som skulle skickas och telefonsamtal som skulle ringas och mitt i allt detta planera en begravning. Min son ska ju inte begravas, han ska ju ringa och berätta hur det går i den nya lägenheten, komma förbi och äta lunch och diskutera vad han läst och sett för serier. Inte vara borta. För varje dag som går nu så känner jag att livet blir mer och mer meningslöst.
Meny
Jag beklagar er sorg. Att förlora ett barn är det värsta man kan vara med om (vi förlorade vår förstfödda för 12 år sedan, dödfött). Det ni går igenom är dock värre och vill bara säga att jag tänker på er och hoppas ni har människor runt er som stöttar er, för det behöver man.
Läste ditt inlägg och skickar stöttande kramar.
Jag fann min son död i sängen den 17/1-22. Oklart ännu varför han dog. Det värker så i bröstet. Försöker vara på jobbet men tänker ständigt på honom. Han blev 19 år.