Förlorade min älskade livskamrat den 11/11 i glioblastom, den mest aggressiva hjärntumör man kan ha. I 11 månader kämpade han förgäves. Vi fick 20 år tillsammans. I juni nästa år skulle han fylla 50. Själv är jag 43.
I fredags var begravningen. Jag är helt förkrossad! Det är min andra förlust inom loppet av 9 månader. Precis när min sambo hade lagts in för behandling i februari fick jag ta bort vår äldsta hund plötsligt och chockartat.
Jag vet inte hur jag ska orka med, hur jag ska ta mig upp på fötter. Är sjukskriven till 9 januari, sen tycker läkaren att jag ska börja jobba för citat: ”det tar max 2 månader att återhämta sig”. Hon verkar inte förstå vilket helvetesår jag haft. Vilket trauma jag varit med om. Att se sin älskade tyna bort alltmer, att ta hand om honom dygnet runt och inte få sova. Hur ska jag orka jobba? Jag orkar knappt ta mig upp för att gå ut med den hund jag har kvar. Är så stressad över att bli tvingad till arbete fast jag är ett vrak.
Saknar min sambo så oerhört!
Meny
Jag känner så för dig och känner igen mig. Även min älskling dog av glioblastom när vi båda var 43. Han levde 9 månader från diagnos och det var 9 månader av skräck, ångest och kamp. Jag klarade inte av att arbeta heltid på över ett år efteråt. Nu vet jag att jag hade en blandning av sorg, utmattning och PTSD. Du kan sjukskrivas för utmattning under längre tid än ”livskris” och om du har PTSD så kan det förlängas ytterligare samt du kan få hjälp att bearbeta eventuella vidriga minnen från din mans sjukdom. Ta gärna upp detta med din husläkare och om hen inte lyssnar, byt husläkare. Du har gått igenom ett helvete och behöver läka, inte stressas av fler ”att göra”:n. Tycker så synd om dig att du måste fortsätta kämpa. Skickar omtanke och kram! 💕
Beklagar er förlust.
För mig har det gått drygt fem år sedan min man dog. Jag sökte hjälp från alla hörn jag bara kunde tänka mig. Många böcker om sorgebearbetning har jag läst gång på gång,kurator, präst och psykolog har jag också tagit kontakt med.
Att lära mig leva med sorgen och saknaden ”lär” jag mig fortfarande.
Kan även ge tips om VIMIL Facebook grupp.
Där får ni dela er sorg och saknad med fler som drabbats av det ofattbara.
Styrkekramar.
//Susanne
Går igenom samma sak som dig, förlorade min fru 15/10 också i hjärntumör hon hann precis fylla 39. Dock tycker jag det är konstigt att han säger att det tar max 2 månader, Palliativa läkaren som tog hand om min fru på slutet sa att det kunde ta flera månader att återhämta sig efter allt man har gått igenom. Trots allt mkt stress, oro, dålig sömn och dålig aptit som man går igenom. Stora styrkekramar till dig och beklagar sorgen!
Jag beklagar så, så mycket. Jag förlorade min pappa för 1,5 månad sedan, också i cancer. 6 dagar innan han gick bort fick vi åka in akut med vår gamla hund och låta henne somna in. Jag vet inte hur det känns att förlora sin livskamrat, men jag förstår hur det är med sorgen och att den inte kommer ensam. Känner mig också som ett vrak.
Blir arg och ledsen för din skull och för att du ska behöva bli tvingad till arbete. Det finns ingen tid på hur lång sorgen kommer att ta och det är fruktansvärt att folk påstår det.