Min mamma och jag nådde aldrig fram till varandra. Deprimerade och kämpande båda två. Två behövande. Under tio år sörjde jag den mamma jag inte hade, inte nådde fram till. Men under sjukdomsåren började bilden klarna och jag förstod. Blev fri. Redo att möta mamma som den hon var. Men då var det för sent. Det är det jag sörjer nu. Hon fanns ju där! Men jag såg inte. Älskade mamma. Så jag önskar att jag hade sett dig och kunnat vara där för dig! Lärt känna dig. Lyft upp dig där andra tryckte ner dig. Älskade, älskade älskade…